Ingen vet var Dawit Isaak är eller om han ens lever. Ingen förutom de eritreanska myndigheterna själva förstås.

Thomas Bodström och Jan Eliasson

Dawit Isaak sitter sedan tio år i fängelse i Eritrea. Inget åtal, ingen rättegång. Ingen tillåts besöka honom. Inte familjen, inte Sveriges representanter, inte Röda Korset. Ingen.

Sverige har försökt och försöker få Dawit Isaak fri. Tio år av tysta diplomatiska ansträngningar. Förgäves. Eritrea har inte brytt sig. Ingen vet var Dawit Isaak är eller om han ens lever. Ingen förutom de eritreanska myndigheterna själva förstås. Men de säger inget. Är det då inte dags att ompröva Sveriges hållning? Att sluta betrakta Dawit Isaaks öde som ett konsulärt ärende och i stället se det för vad det är: en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna? Att börja använda sig av det regelverk som är till för att värna fri- och rättigheter och stävja övergrepp?

Två svenska jurister, Jesús Alcalá och Percy Bratt, har tillsammans med den franska advokaten Prisca Orsonneau, lämnat in en så kallad Habeas Corpus-framställan till Eritreas högsta domstol. I en väl underbyggd sjuttiosidig inlaga och med stöd av eritreansk och internationell rätt vänder de sig till landets högsta domare och yrkar: se till att myndigheterna talar om var Dawit Isaak finns, kräv att få se Dawit Isaak inför er (Habeas Corpus), pröva på vilka grunder myndigheterna år efter år håller honom fängslad utan åtal och utan någon som helst kontakt med yttervärlden. Det bör vara en framkomlig väg eftersom rättsväsendet i Eritrea är oberoende.

Det är ett viktigt initiativ som är värt allt stöd. Många, inte minst flera kända europeiska dagstidningar, har också ställt sig bakom framställan. Vi anser att också den svenska regeringen ska göra det och att det är djupt beklagligt att så inte har skett.

För några år sedan prövade Afrikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna en anmälan mot Eritrea. Målet gällde bland annat just Dawit Isaak. Inför förhandlingarna lade den eritreanska regeringen möda på att förklara för kommissionen varför anmälan skulle avvisas. Misstankarna mot Dawit Isaak och övriga fängslade journalister rörde mycket allvarliga högmålsbrott. Det rådde krigstillstånd.

Men kommissionen ansåg att Eritreas argument inte höll. Varken krigstillståndet i landet eller allvaret i misstankarna mot de fängslade kunde ursäkta det långvariga frihetsberövandet utan rättegång. Att hålla Dawit Isaak och de andra journalisterna fängslade och isolerade och med besöksförbud var tortyr. Eritrea fälldes för brott mot sex artiklar i den afrikanska konventionen om mänskliga rättigheter. De fängslade borde dels friges omedelbart, dels erhålla skadestånd för de kränkningar de utsatts för. Eritrea har inte rättat sig efter utslaget.

Alcalá, Bratt och Orsonneau åberopar bland annat det här fallet och erinrar Eritreas högsta domstol om vikten av att det fällande utslaget blir verkställt. Ett betydelsefullt påpekande som Sverige borde göra till sitt.

Nyss efterlyste utrikesminister Carl Bildt konkreta förslag till handling i fallet Dawit Isaak. Själva anser vi att regeringen nu även borde välja den juridiska vägen och ta vid där de tre juristerna börjat. Här presenteras fyra konkreta förslag:

1. Att regeringen utser ett juridiskt ombud för Dawit Isaak, meddelar Eritrea att så skett och begär att ombudet ska få träffa Dawit Isaak.

2. Att regeringen anmäler Eritreas fortsatta brott mot Dawit Isaak till förnyad prövning i Afrikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna.

3. Att regeringen tar Afrikanska kommissionens fällande utslag på allvar och beaktar det folkrättsliga kravet på att alla de som med råd eller dåd gjort sig skyldiga till tortyr eller andra grova brott mot de mänskliga rättigheterna ska ställas till svars var de än befinner sig. Företrädare för eritreanska regeringen som till exempel försvarar Dawit Isaaks fortsatta isolering ska alltså lagföras här i Sverige om de nu kommer hit, också om de bara är på officiella besök.

4. Att regeringen vänder sig till EG-domstolen och begär en prövning av huruvida den så kallade människorättsklausulen i EU:s partnerskapsavtal med Eritrea efterlevs. (Avtalet innebär ett EU-löfte till Eritrea om 122 miljoner euro fram till 2014). EG-domstolen har i sin praxis slagit fast hur viktigt det är att EU:s partnerskapsavtal grundar sig i respekten för mänskliga rättigheter.

Det går inte att vänta längre. Det är dags att statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt agerar nu. Själva ansluter vi oss till Alcalás, Bratts och Orsonneaus initiativ och kommer att driva frågan till dess att Dawit Isaak är fri.

THOMAS BODSTRÖM

tidigare justitieminister (S)

JAN ELIASSON

tidigare utrikesminister (S)