Sveriges insatser i Afghanistan är en del av det internationella samfundets breda engagemang och ska stärka afghanernas förmåga att själva hantera utvecklingen i sitt land.

På inbjudan av den afghanska regeringen och genom beslut av FN:s säkerhetsråd leder Nato ISAF-insatsen där 46 länder deltar. Sverige är sedan åtta år ett av dessa länder. Vårt bidrag har vuxit i takt med att det internationella engagemanget utvecklats och stärkts. Idag finns både civil och militär svensk personal på plats i Afghanistan. Dessa män och kvinnor riskerar dagligen sin egen säkerhet för att värna andra människor och för att bidra till Afghanistans utveckling.

Alliansregeringen antar idag en strategi för Sveriges närvaro i Afghanistan. Målen är:

* Sveriges engagemang ska stärka Afghanistans förmåga att upprätthålla stabilitet och säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter och erbjuda sina invånare förbättrade levnadsvillkor och en hållbar ekonomisk och social utveckling.

* Inom ramen för engagemanget ska Sverige där så kan ske även främja andra svenska utrikes- och säkerhetspolitiska, utvecklingspolitiska och nationella intressen.

* Sveriges engagemang ska ske i enlighet med folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt när den är tillämplig, samt stå i överensstämmelse med internationellt vedertagna etiska regler.

Sveriges engagemang för Afghanistan har sin grund i vår solidaritet med det afghanska folket som under decennier har genomlevt krig, förtryck och fattigdom. Det är också ett uttryck för svensk strävan att bygga säkerhet tillsammans med andra och att stärka en effektiv internationell krishantering. Sverige har också ett nationellt intresse av att främja säkerheten i regionen eftersom insatsen är ett led i kampen mot internationell terrorism och narkotikaindustri som även drabbar vår del av världen.

Situationen i Afghanistan är utmanande och komplex. Den bristande säkerheten underminerar den folkvalda regeringens möjlighet att åstadkomma en positiv utveckling i landet. Den interna väpnade konflikten är det allvarligaste hindret för effektiva återuppbyggnadsinsatser, starkare tillväxt och en hållbar social och ekonomisk utveckling. Samtidigt hämtar konflikten näring ur avsaknaden av fungerande samhällsstyre, rättsstat och grundläggande samhällsfunktioner med omfattande korruption som följd. Den utbredda arbetslösheten och bristen på social utveckling bidrar till att underblåsa konflikten.

Alliansregeringen har sett till att Sveriges bistånd kopplats till de områden där vi verkligen kan göra nytta och har ett mervärde. Det handlar om insatser för utbildning, kvinnors deltagande i samhällslivet och ökad respekt för mänskliga rättigheter, men också om insatser för att skapa ekonomisk tillväxt och försörjningsmöjligheter som krävs för en effektiv fattigdomsbekämpning.

Sveriges engagemang är långsiktigt och ska fortsätta så länge det behövs. Det är ytterst fråga om internationell solidaritet.

Huvuduppgiften för det svenska militära bidraget är att bistå den afghanska regeringen i att skapa säkerhet såväl för den afghanska befolkningen som för de insatser som görs till stöd för landet och dess befolkning. En viktig komponent i denna uppgift är att stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna genom utbildningsstöd och rådgivning. Deltagande i gemensamma operationer och förtroendebyggande insatser är en naturlig del av verksamheten på plats. Styrkebidraget ska löpande anpassas till säkerhetsläget på marken och de uppgifter som ska lösas samt det kommande säkerhetsöverlämnandet till afghanska myndigheter.

Det är viktigt att det civila stödet till Afghanistan ökar. Under alliansregeringen har det civila stödet stärkts på en rad områden. En ambassad har öppnats, det svenska militära ledarskapet i Mazar-e Sharif har kompletterats med ett civilt ledarskap och biståndet har under mandatperioden ökat med så mycket som 60 procent och uppgår nu årligen till omkring 800 miljoner kronor inklusive stöd till multilaterala organisationer. Dessutom bidrar Sverige med humanitärt bistånd för att lindra den enorma nöd som den afghanska befolkningen trots alla ansträngningar lever i. Sverige deltar också i EU:s polisinsats EUPOL, vars syfte är att reformera och stärka den afghanska polisen.

Det är allvarligt att oppositionen är splittrad vad gäller det svenska engagemanget i Afghanistan. Att dra sig ur den FN-mandaterade ISAF-insatsen, som Miljöpartiet och Vänsterpartiet kräver, skulle vara en politik som sviker inte bara det afghanska folket, utan också överger en mångårig svensk tradition av internationell solidaritet.

De rödgröna måste ge besked hur de skulle ställa sig till det svenska engagemanget. Regeringens besked till Afghanistan och det internationella samfundet är entydigt. Vi lämnar inte Afghanistan åt sitt öde.

STEN TOLGFORS (M)

Försvarsminister

CARL BILDT (M)

Utrikesminister

GUNILLA CARLSSON (M)

Biståndsminister