Chefsåklagare Eva Finné har den 28 maj lagt ned åtalet mot Thomas Quick i det mordmål där han nyligen beviljats resning av Svea hovrätt.

Det avgörande skälet för nedläggningsbeslutet är att Quick numera förnekar brottet.

Mot bakgrund av vad som är känt om Quicks personlighetsstörning är det högst tveksamt om det återtagna erkännandet bör tillmätas någon som helst betydelse ur bevissynpunkt. I vart fall borde detta inte kunna ske utan att Quick i förhör först avkrävts förklaringar till de uppgifter han lämnat under utredningen eller omständigheterna kring återtagandet av erkännandet. Några sådana förhör har inte hållits.

Beslutet att lägga ned åtalet har fattats utan att Finné kontaktat utredarna för att skaffa sig bästa möjliga underlag för sin bedömning, vilket borde ha varit en självklar åtgärd mot bakgrund av ärendets komplexitet.

Det har under hand påpekats för Finné att det finns ny bevisning att tillföra målet. Detta har såvitt känt inte föranlett någon aktivitet eller något ställningstagande från hennes sida.

Jag kan inte tycka annat än att prövningen av åtalsfrågan borde ha skett med större omsorg. Till följd av Finnés beslut kommer Quicks nya inställning inte att prövas allsidigt och öppet i en ny opartisk rättegång.

Ska ett återtaget erkännande, på sätt som skett i detta mål, verkligen räcka för att kullkasta en välmotiverad morddom utan att en ny prövning görs i domstol?

Bevisläget i målet är definitivt sådant att en slutlig prövning av ansvarsfrågan i domstol hade varit det enda rimliga. Den bekvämlighetslösning som istället valts av åklagarsidan är enligt min mening direkt stötande.

Är nedläggningsbeslutet ett olycksfall i arbetet eller är det ett uttryck för en mer djupgående oförmåga hos åklagarväsendet att hantera uppmärksammade och kontroversiella brottmål på ett sätt som inger respekt?

Allmänhetens förtroende för åklagarväsendet påverkas säkert negativt om man uppfattar att opportunistiska skäl påverkar beslutsfattandet. Vad gör Riksåklagaren åt saken?

CHRISTER VAN DER KWAST

pensionerad överåklagare, åklagare i Quick-rättegångarna