Sven Kullander och Dick Hedberg påstår i en replik till oss (Brännpunkt 23/3) att kärnkraft är det billigaste energialternativet. 1 TWh el sägs kosta 2,1–4,6 miljarder kronor att installera med kärnkraft och 5,1-8,5 miljarder kronor med vindkraft.
Eftersom Kullander och Hedberg representerar Kungl Vetenskapsakademien (KVA) och dess Energiutskott vill vi ge en detaljerad kommentar.
För att en kärnkraftsreaktor med 90 procent tillgänglighet ska ge 1 TWh årligen krävs en generatoreffekt på 127 MW. Det är matematik. I höstas bedömde Standards & Poor’s att ny kärnkraft i USA skulle kosta 5000–8000 USD per kW, vilket med en dollarkurs på 8 kronor innebär 40–64 miljoner kr per MW. Att generera 1 TWh kostar då 5,1–8,1 miljarder kronor. Det är en marknadsbedömning.
Kreditinstitutet Moody’s bedömning hösten 2007 (5–6000 USD per kW) ligger i samma intervall. Det gör också den kostnad på 6400 USD per kW som i februari fick energibolaget Entergy i USA att bryta en förhandling med General Electric Hitachi om att köpa en ny reaktor. Den reaktor som byggs i Finland kostar – hittills – ungefär lika mycket.
Kullanders och Hedbergs bedömning, som innebär hälften så höga kostnader, saknar verklighetsförankring. Trots det har de än mer fel om vindkraft.
Tillgängligheten i ett vindkraftverk kan antas vara 30 procent. Då krävs en effekt på 380 MW för att generera 1 TWh årligen. Det är också matematik.
För vindkraftens kostnader krävs ingen avancerad bedömning; ett 2 MW vindkraftverk på land kostar helt enkelt omkring 25 miljoner att bygga. Det betyder att 1 TWh vindel kostar 4,8 miljarder kronor, sannolikt mindre om en hel vindkraftspark anläggs. Vindkraft till havs kostar än så länge mer.
Till skillnad från ny kärnkraft lär kostnaderna för ny vindkraft minska med tiden, men det behöver vi inte ta hänsyn till för att konkludera att ny kärnkraft inte alls är det billigaste energialternativet. Varje annan slutsats är beroende av osakliga avgränsningar.
Därmed faller Kullander och Hedberg på eget grepp när de i namn av KVA påstår sig arbeta utifrån en ”vetenskaplig utgångspunkt”. Deras påstående om att arbetet i KVA:s Energiutskott bedrivs ”oberoende” faller än lättare. Den som läser om utskottets referensgrupp stöter snabbt på representanter från Svenskt Näringsliv, IF Metall samt SKGS (Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet).
Behövs det kanske en intern diskussion inom Kungl Vetenskapsakademien om på vilka grunder och i vilka former akademins utskott kan uttala sig?
MIKAEL KARLSSON
ordförande Naturskyddsföreningen
SVANTE AXELSSON
generalsekreterare Naturskyddsföreningen
