Förra året slöts en överenskommelse i riksdagen mellan allianspartierna och Socialdemokraterna om att ta fram en ny krigsmateriellagstiftning i syfte att skärpa exportkontrollen gentemot icke-demokratiska stater.

Sveriges utrikes- och handelspolitik ska, liksom andra politikområden, bidra till en hållbar och rättvis global utveckling. Sverige har ett genuint engagemang för att medverka till stärkandet av demokrati och mänskliga fri- och rättigheter globalt, och vår krigsmaterielexport ska givetvis inte undergräva denna strävan. Sveriges politik för global utveckling, liksom EU:s uppförandekod, utgör också verktyg för att styra mot en sådan utveckling.

En bredare parlamentarisk samstämmighet om den svenska exportkontrollens utformning skulle främja långsiktighet och stabilitet. Därför väljer regeringen nu att tillsätta en parlamentarisk utredning som ges till uppgift att utreda den framtida svenska exportkontrollen av krigsmateriel och ramarna kring den.

Utredningens huvudsyfte ska – i enlighet med riksdagsuppgörelsen – vara att skärpa exportkontrollen gentemot icke-demokratiska stater.

Utredningen kommer därutöver få till uppgift att utreda på vilket sätt en skärpning ska genomföras, och att föreslå de överväganden som lämpligen bör göras för att fastställandet om ett land är en icke-demokrati. Utredningen ska granska de konsekvenser en skärpning av exportkontrollen gentemot icke-demokratiska stater kan förväntas få, för Sveriges bredare bilaterala relationer, för den svenska exporten av krigsmateriel och tekniskt bistånd, för försvarsindustrin och för ekonomin i stort.

Utredningen kommer även få till uppgift att utreda möjligheten att öka öppenheten och transparensen inom den svenska exportkontrollen, pröva vad som i framtiden bör betraktas som följdleveranser och vilka regler som bör gälla för dessa, undersöka och kartlägga exportkontrollen i ett antal samarbetsländer, samt överväga möjligheten att införa sanktionsavgifter inom exportkontrollområdet. Utredningen ska även redovisa hur gällande regelverk och styrdokument omvandlats i praxis, och om denna förändrats över tid.

Flera länder har, inte minst mot bakgrund av händelseutvecklingen under den arabiska våren och det allt tätare samarbetet inom EU, gått igenom sina exportkontrollsystem. Det är rimligt att lagstiftningen ses över inom ett område som påverkas så starkt av förändringar i omvärlden och av internationella processer. Också därför är det önskvärt att även Sverige gör en sådan genomlysning.

Sveriges försvarsindustri är till stora delar en produkt av det kalla kriget, och bidrog under lång tid till vårt oberoende och vår neutralitet. Den tidigare önskan om att vara självförsörjande har i dag ersatts av ett växande behov av samarbete med andra stater.

Materielförsörjningen, såväl i Sverige som i andra länder, bygger nu på ömsesidiga beroenden och avtal rörande leveranser av komponenter, delsystem och färdiga system, liksom av produkter som är tillverkade i respektive land.

Riksdagens utrikesutskott noterade i sitt betänkande om svensk exportkontroll våren 2011 att det föreligger en särskild utmaning i att uppnå samstämmighet mellan olika politikområden. Utskottet framhöll att Sveriges exportkontrollpolitik inte får tillåtas motverka Sveriges och det internationella samfundets ansträngningar att uppnå en rättvis och hållbar global utveckling, liksom ansträngningarna att uppnå ökad global säkerhet genom fredsbevarande eller fredsframtvingande insatser, vilka sker i enlighet med mandat från FN.

En skärpning av den svenska lagstiftningen måste ta hänsyn till att Sveriges säkerhet i dag byggs solidariskt tillsammans med andra, och stärks genom förtroendeskapande åtgärder och gemensam krishantering. Därför kommer utredningen också få i uppgift att utreda i vilken mån den föreslagna skärpningen kan förväntas påverka Sveriges möjligheter till internationellt samarbete.

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) har uppmärksammat regeringen på att processer inom rättsväsendet för brott mot krigsmateriellagstiftningen ofta är utdragna, och i vissa fall preskriberas utan att någon utredning kommit till stånd. Därför får utredningen till uppgift att inhämta kunskaper om effektiviteten och tillämpningen av de system med sanktionsavgifter som finns inom andra relevanta områden, exempelvis miljöområdet, och att utifrån detta överväga om ett liknande system bör införas även inom krigsmaterielområdet.

Regeringen eftersträvar kontinuerligt ökad öppenhet inom exportkontrollområdet. Den årliga skrivelse till riksdagen där regeringen redovisar hur utvecklingen sett ut föregående år är ett led i den ansträngningen. Genom Exportkontrollrådet, där samtliga riksdagspartier finns representerade, finns insyn i prövningen av principiellt viktiga ärenden. Det vore dock önskvärt om transparensen och öppenheten kunde stärkas ytterligare. Transparensen är viktig för att skapa legitimitet och förståelse för exportkontrollsystemet, och utredningen ska därför utreda möjligheten att öka öppenheten och transparensen inom den svenska exportkontrollen, inklusive Exportkontrollrådet.

Utredningen ska redovisa sitt uppdrag i slutet av 2014. Detta ska inte hindra utredningen att lägga upp sitt arbete så att delbetänkanden möjliggörs. Det är centralt att uppdraget genomförs på ett grundligt, noggrant och väl genomtänkt sätt, eftersom förändringar i krigsmaterielexporten kan komma att påverka en rad andra politikområden.

Samtidigt som utredningen arbetar med att ta fram ett nytt lagförslag kommer givetvis utvecklingen inom exportkontrollområdet att fortsätta i andra sammanhang. Redan i juni 2012 sker en skärpning av lagstiftningen då så kallat tekniskt bistånd underställs kontroll av ISP. Företag som erbjuder försvarsrelaterade konsulttjänster kommer därefter att behöva ansöka om tillstånd från ISP för att få erbjuda dessa till utländska militära myndigheter eller företag, precis som i dag är fallet vid export av fysisk krigsmateriel.

Därutöver pågår viktiga processer internationellt – inom EU, FN och de så kallade vapenkontrollregimerna. Inte minst arbetet med att inom FN:s ramar förhandla fram ett nytt bindande vapenhandelsfördrag det så kallade ATT, Arms Trade Treaty – är värt att nämna. Vår förhoppning är givetvis att detta kommer att leda till en global utveckling där fler länder får en mer strikt hållning inom exportkontrollområdet.

EWA BJÖRLING (M)

handelsminister

FREDRIK MALM (FP)

KERSTIN LUNDGREN (C)

DÉSIRÉE PETHRUS (KD)