Gaddafiregimen har fallit och kommer inte att återuppstå. Om det råder det ingen tvekan även om det fortfarande pågår strider i Libyen. Nyheten är glädjande för alla de libyer som under många månader varit utsatta för svåra umbäranden och som under 42 lidit under ett djupt förtryck. Tandläkaren Ashraf Gebril sammanfattar känslan i Tripoli för Aftonbladet:

”Paranoian har vuxit in i själen på oss… Men nu, trots att det är farligare än någonsin att befinna sig på gatorna, stannar främlingar upp för att hälsa. Människor ler utomhus. För er kanske det inte är något speciellt, men för mig är det som att lyssna på musik med ögonen.”

Samtidigt som vi gläds med det libyska folket, konstaterar vi att det är nu som det svåra arbetet börjar. Budskapet från ordföranden för Libyens nationella övergångsråd (NTC), Mustafa Abdel Jalil, är att bygga konstitutionell demokrati, försoning och rättsstatliga principer. Avgörande för landets framtid blir nu om övergångsrådet förmår omsätta detta budskap i praktiken.

I början av sommaren genomförde Swedish International Liberal Centre (SILC) en resa till Benghazi. Syftet var att skapa kontakter med företrädare för det nya Libyen och göra en inventering av behoven av demokratifrämjande bistånd. En av oss (Altenberg) deltog på resan som bland annat omfattade ett möte med vice-ordförande för NTC, Abdul Hafiz Ghoga.

Våra värdar konstaterade att det var det första officiella besöket i Benghazi från en svensk politiskt delegation sedan revolutionen i februari. Det framkom vidare att det dittills inte förekommit någon dialog från svensk sida med NTC trots att utrikesminister Carl Bildt anser att övergångsrådet är en viktig ”partner för dialog”.

En rapport från resan med rekommendationer överlämnades till SILC:s styrelse, Utrikesdepartementet och Sida för ett par veckor sedan. Den samlade bedömning som görs i rapporten är att möjligheten till en demokratisk utveckling i Libyen efter Gaddafiregimen är realistisk, men att det inte är garanterat. Därför är alla insatser för att stödja en demokratisk utveckling viktiga och det måste ske snabbt. Särskilt viktigt är det att stödja:

• Arbetet med att utarbeta en demokratisk konstitution.

• Journalisters oberoende och integritet.

• Ökad legitimitet åt politiska partier och ungdomars politiska engagemang.

• Åtgärder mot korruption.

• Ett fungerande rättsväsende som människor kan lita på.

• Försoningsprocessen med de människor som trots allt har stött Gaddafiregimen.

I 42 år har libyerna levt under en stenhård diktatur och därför är kunskapen om vad demokrati innebär i praktiken, fortfarande diffus. Helt klart är dock att ”demokrati” är ett mycket positivt laddat ord och att det förknippas med yttrandefrihet och frihet från diktatur. Även viljan att få en konstitution är stark, något som bland annat beror på att avsaknaden av en konstitution var en central tanke inom ramen för den bisarra ideologi som Gaddafi utvecklade. På motsvarande sätt är längtan påtaglig efter en rättsstat utan godtyckliga straff och frihetsberövanden.

Paradoxalt nog ses däremot politiska partier inte som något positivt. Politik och politiker är något smutsigt som förknippas med korruption och kretsen kring Gaddafi. Politiska konflikter (med undantag av den med Gaddafisystemet) är farliga och bör till varje pris undvikas.

Idag är Sverige det enda EU-land som deltar i Natos Libyenoperation som inte har erkänt NTC. Från Folkpartiets sida slog vi fast redan 28 april att Sverige bör erkänna övergångsregeringen som Libyens legitima representant. Mot bakgrund av de senaste dagarnas utveckling på marken och de många staterna som har erkänt NTC är det förvånande att Sverige ännu inte har gjort det.

Den nuvarande politiken innebär att Sverige endast gör en militär insats i Libyen (bortsett från det humanitära bistånd som sker via FN-organ). I andra konflikter där vi är eller har varit engagerade militärt deltar Sverige även med civilt bistånd. Så borde det även vara i Libyen.

Det mödosamma arbetet att bygga upp Libyen efter allt som Gaddafi har förstört började i Benghazi och östra Libyen i våras. I Tripoli börjar det idag. Det krävs nu ett omfattande och uthålligt engagemang också från svensk sida för att bidra till en demokratisering i Libyen.

FREDRIK MALM (FP)

utrikespolitisk talesman

PER ALTENBERG (FP)

ledamot av Folkpartiets utrikespolitiska programgrupp

MARTIN ÄNGEBY

generalsekreterare Svenskt Internationellt Liberalt Centrum