Tillstånd som är livslånga får inte kastas på någon på detta sätt. Inte ens på en massmördare.

Carina Hellström

Jag lyssnade den 8/6 på 22 juli-rättegången i Oslo där psykiatriprofessorn Ulrik Fredrik Malt, som under i stort sett hela dagen noggrant och ingående redogjorde för sin kritik av de två rättspsykiatriska utredningarna om Breiviks psykiska hälsa. Utifrån all den information som nu kommit om Breivik och hans beteenden lade han också fram sina egna, i sig väl genomtänkta synpunkter och åsikter, även om han själv aldrig undersök Breivik personligen, bara ingående observerat honom.

Eftersom detta sändes i realtid på den norska televisionens nätsida, så bevittnades den säkert av väldigt många. Naturligtvis även av Breivik som ju under hela rättegången sitter med.

Jag är själv psykiater och arbetar med neuropsykiatriska utredningar. Det är viktigt att patienten är medveten om utredningen och går med på den samt sedan får resultatet presenterat för sig under trygga och ordnade former. Vi vet nämligen hur sårbara personer med en autismspektrumstörning är, Aspergers syndrom tillhör den mest ”högfungerande” på skalan. Om en person verkligen lider av detta och tvingas på en diagnos de inte har en beredskap för kan detta bli mycket traumatiskt och innebära ett lidande de sedan inte kan komma över. Suicidrisken kan i värsta fall bli akut överhängande om detta dessutom sker under förnedrande former. En patient med någon grad av autism har svårt att ta till sig information och kan bli mycket förvirrade och upprörda om den inte ges helt anpassad till personens kognitiva förutsättningar, även då kan det vara svårt.

Autism är ett medfött, neurologiskt tillstånd som ska ställas efter noggrann personlig undersökning och utredningar, som särskilt i ett rättsligt sammanhang måste bli oerhört grundlig. Många medicinska och neurologiska undersökningar bör göras, för att utesluta andra orsaker. Vad jag förstår har detta aldrig gjorts med Breivik.

Professor Malt gjorde en teoretisk dissektion av Breiviks psyke, utan att han vare sig träffat Breivik personligen eller ens förberett honom på vad som komma skulle. Istället gjorde Malt ganska tidigt i sin genomgång antydningar som gjorde slutsatsen till en ”cliff-hanger” vilket gjorde rätten och allmänheten än mer uppmärksamma och absorberande.

Det som skedde var i mina ögon ett maktens övergrepp. Det finns mycket som talar för att Breivik lider av Aspergers Syndrom men det att påstå att han har Tourettes syndrom är en ganska teoretisk konstruktion där Malt började fiska i grumligt vatten när han tolkade Breiviks leenden som försåtligt uttryckta tics. Malt slog därmed sönder det enda försvar Breivik har i den mycket pressade situation han befinner sig i under den långa rättegången, hans leenden. Hur kommer han att klara det, med dessa funktionshinder, tror Malt?

Men därmed skaffade sig i alla fall Malt och världen en hett efterlängtad och begriplig orsak till händelserna den 22 juli 2011.

När sedan professor Malt utryckte en verbal medkänsla för Breivik som så hårt drabbad av ett neurologiskt funktionshinder han ”inte själv kan rå för” så klingade detta mycket falskt och förminskade fången ännu mer, förnedringen var total.

Malts uttalande och agerande i rätten säger det motsatta. Han offrade en fånges rättigheter i ett demokratiskt samhälle, till förmån för sin egen framgångssträvan? Jag har i alla fall svårt att se detta kuppartade ”scenframträdande” på något annat sätt.

Nu har professor Malt försett en hel nation med ”Aspergerglasögon”. Allt Breivik gör och säger i fortsättningen kommer att tolkas som uttryck för hans i detta läge troligtvis av allmänheten accepterade, men långt ifrån fastställda neuropsykiatriska diagnoser. Hur ska han hantera den pressen? Reportern som framträdde efteråt, poängterade särskilt att Breiviks återkommande leenden ”alltså är tics”.

Diagnoser som är livslånga får inte kastas på någon på detta sätt. Inte ens på en massmördare, det är min åsikt.

CARINA HELLSTRÖM

överläkare, specialist i psykiatri, leg. psykoterapeut