Fackförbundet Ledarna och dess ordförande Annika Elias anklagar mig på SvD Brännpunkt 28/2 för att vara kvoterad.
Låt mig därför vara mycket tydlig: Detta är felaktigt. Jag har inte blivit kvoterad och tänker inte låta mig bli det.
Min plats på Moderaternas valsedel i Stockholm avgjordes efter ett fritt internt val där varje partimedlem i valkretsen äger varsin röst. Likaså fick jag min plats som student på Handelshögskolan tack vare mina betyg, som i sin tur var en förtjänst av mina egna prestationer och inget annat.
Påståendet om att jag skulle vara kvoterad bevisar sorgligt nog ett av mina huvudargument mot systematisk kvotering: att kompetenta kvinnor förminskas med beskyllningar om att de minsann bara är kvoterade, något oerhört förnedrande.
Vidare skriver Elias att ett företags konkurrenskraft och utveckling förbättras av en könsmässigt jämn fördelning av chefstjänster och styrelseposter. Men en marknadsekonomi kommer alltid att gynna de konkurrenskraftiga företagen och slå ut de ineffektiva. Således behövs inte heller därför någon statlig intervention.
Det är också viktigt att hålla i minnet att kvotering inte bara är ett intrång i den fria företagsamheten och äganderätten. Positiv särbehandling av en grupp människor, såsom kvinnor, innebär alltid en diskriminering av personerna utanför gruppen, i det här fallet männen.
Nu lämnar 40-talisterna och måste ersättas, avslutas mycket riktigt den anklagande artikeln. Men låt då oss unga kvinnor visa att vi kan inta dessa lediga positioner på egen hand och lika villkor. Vi behöver ingen kvotering!
JESSICA ROSENCRANTZ
riksdagsledamot (M) och ordförande för Moderata ungdomsförbundet i Stockholm
