Nyligen presenterade Svenska Dagbladets ledning kraftiga förändringar av såväl redaktion som produkt. Anledningen är den ekonomiska utmaning som drabbar journalistiken i allmänhet, och tryckt dagspress i synnerhet.
Schibsteds vägval blir därför både sorgligt och historielöst.
Jonas Nordling
Det är naturligtvis ofrånkomligt att ett företag i Svenska Dagbladets situation måste vidta åtgärder för att komma till rätta med ekonomin. Frågan är dock om detta är den rätta vägen. Det finns dessvärre inget som tyder på det. Snarare tvärtom.
Dagspressens problem är i grunden inte ett problem för journalistiken, utan för affärsmodellen. Intäkter från digitala plattformar kräver helt andra tankebanor än vad som gäller för tryckta publikationer.
Och för att dra vinning av digitala intäkter krävs även i fortsättningen en läsekrets.
Svenska Dagbladets redaktioner bedriver en högklassig journalistik. Denna journalistik kommer nu att kraftigt nedmonteras, vilket på sikt riskerar hela affärsidén.
De förändringar som presenterats av tidningens ledning innehåller ingen vägledning om hur sådana hållbara digitala intäktsvägar ska skapas, bara en alltför tydlig bild av var kostnader ska sparas.
Att skära i verksamheten i sig har dock aldrig gett någon långsiktig framgång för något företag. Det är bara ett desperat sätt att skjuta det huvudsakliga problemet framför sig.
Tidningens norske huvudägare, Schibsted, har dessutom uppenbarligen inget övergripande publicistiskt intresse. Att koncernen som helhet gör stora vinster säkrar inte utgivningen för någon av koncernens titlar. Sparkrav genomförs i stället på bred front.
Det har dock alltid krävts alternativa intäkter i någon form för att ge ut journalistik. Schibsteds vägval blir därför både sorgligt och historielöst.
Journalistiken spelar en avgörande roll i det demokratiska samhället, i dag såväl som i morgon. Svenska Dagbladets vägval är dessvärre ett steg i helt fel riktning.
JONAS NORDLING
ordförande Journalistförbundet
