Staffan Danielsson

Hur kan miljö, djurskydd och sysselsättning gagnas av att jordbruk och livsmedelsindustri i Sverige flyttar ut?

Staffan Danielsson (C).

När kommuner köper in livsmedel har man enligt min uppfattning två rätt likvärdiga miljökoncept att välja mellan; dels ”ekologiskt” producerat utan handelsgödsel och kemiska medel, dels miljövänligt närproducerat i Sverige inom ramen för världens strängaste djurskyddslag, vårt kalla klimat och lantbrukets goda etik. Långt bakefter kommer importerad mat producerad på åkrar långt bort med sämre djurskydd och högre transportkostnader.

Riksdagen har inget mål för livsmedelsproduktionen i det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, som på några decennier minskat med en tredjedel. Importmaten står snart för hälften av vår konsumtion vilket placerar Sverige bland de mest importberoende länderna i Europa. I stället har riksdagen målet att det ekologiska jordbruket ska omfatta 20 procent av åkrarna och att den offentliga matupphandlingen ska vara 25 procent ekologisk.

Dessa mål är uppnådda till cirka hälften och nya ekomål ska snart fastställas. Redan befintliga mål är höga och kan riskera prispressande överskott som drabbar dagens ekoproducenter.

En färsk rapport från Agrifood visar att kommunernas ekomatsupphandling främst handlar om mjölk, kaffe och bananer till ett merpris på cirka 30 procent. Skulle man köpa in även kött, potatis och ris och övriga livsmedel ekologiskt skulle merkostnaden bli över 60 procent. Nära hälften av inköpen avser importerad ekomat.

Den offentliga matkonsumtionen uppgår till nära åtta miljarder kronor. Skulle målet 25 procent eko uppnås blir merkostnaden runt 600 miljoner kronor. Därtill tillkommer minst lika mycket i olika stöd via statsbudgeten.

Många kommuner stoltserar med höga ekomatsmål, men nämner sällan att de dominerande matinköpen oftast handlar om importerad mat.

Jag anser att riksdagen och kommunerna börjar i fel ända.

Först och främst bör stat och kommuner och myndigheter ställa kravet att maten är producerad under stränga miljö- och djurskyddsregler. Det blir alltmer uppenbart att man vid offentlig upphandling har rätt att uppställa sådana kvalitetskrav, vilka borde omfatta den absoluta merparten av inköpen. Merkostnaden för en sådan policy torde kunna uppgå till cirka 10 procent relativt lågprisimporten.

Därefter kan man uppställa mål för önskad andel ekomat, till en merkostnad på mellan 30 och 60 procent givet att det finns volymer tillgängliga.

Sverige ligger redan i världstäten för andelen ekologisk matproduktion, cirka fem procent av totalen. Jag anser att nuvarande mål redan är högt satta, och att viktigast nu är att stat och kommuner ställer upp målsättningar för produktion och inköp av livsmedel med höga miljökrav och gott djurskydd. Detta jordbruk står i Sverige för 95 procent av produktionen.

Socialdemokraterna kräver nu att ekoproduktionen ska fördubblas genom ökade stöd. Det innebär en kraftig produktionsminskning och att maten fördyras med 30-60 procent. Livsmedelsindustrin som minskat med en tredjedel kommer att få skäras ner ytterligare, eftersom den billigare importmatens segertåg kommer att fortsätta. Varför vill S övertrumfa Miljöpartiet i en flumradikal politik? Hur kan miljö, djurskydd och sysselsättning gagnas av att jordbruk och livsmedelsindustri i Sverige flyttar ut?

STAFFAN DANIELSSON (C)

riksdagsledamot