Fredrick Federley

Den senaste tidens utspel från etablerade politiker i båda blocken förstärker bilden av att man är ur takt med tiden.

Fredrick Federley med flera.

Den senaste tiden har det höjts röster från politiskt håll om ökade insatser mot narkotika, framförallt mot cannabis. Vad många av dagens verksamma politiker inte förstår är att kriget mot drogerna också är ett krig mot den enskilde narkomanen och som alltid då krig utkämpas så lider och dör människor. Men inte nog med det – kriget kostar också staten stora summor skattemedel.

Allt fler aktörer har börjat inse problemen med den typ av politik som förs i Sverige och i USA; det så kallade ” the war on drugs”. Human Rights Watch och Internationella Röda korset har fått medhåll av den rapport i ämnet som publicerades för några månader sedan; undertecknad av bland andra Kofi Annan, Richard Branson och Thorvald Stoltenberg. Värt att notera är att flera är före detta politiker med god kunskap om effekterna av en hård och moraliserande förbudspolitik.

Det kommer mer och mer internationell forskning som visar på att en prohibitionistisk syn på droganvändning och problematiskt bruk har negativ effekt. Enligt den statliga missbruksutredningen så får inte fler narkomaner än en av fem behandling; en av två får ”bara” straff enligt Brå. Vi med flera anser att lagen är en av de socialpolitiskt viktigaste att förändra – förbudet används idag av politiker som en anledning till att inte tillåta rena sprutor för att minska dödliga blodsmittor genom sprututbyten. Ifall en politik som bygger på skademinimering och mänskliga rättigheter ska kunna föras så måste konsumtionsförbudet avskaffas.

Man har i Stockholms landsting på ett förtjänstfullt sett tagit steget att erbjuda narkomaner sterila sprutor och kanyler genom så kallade sprutbyten – en vetenskapligt beprövad metod för att hjälpa människor i samhällets utkant. Moderaterna har tyvärr motsatt sig detta och på samma sätt har kristdemokratiska företrädare ignorerat vetenskapliga rön i frågan. Bör det inte vara viktigare att rädda liv än att sända politiska signaler?

Frågan vi måste ställa oss är ifall man hjälper människor med ett problematiskt bruk av narkotika bäst med vård eller böter? Svaret; att straff inte hjälper mot sjukdom tycks självklart för de flesta, så inte för många av lagstiftarna.

Från politiskt håll borde man nu ta steget fullt ut och acceptera att vi aldrig kommer att ha ett kliniskt rent och drogfritt samhälle. Istället bör staten göra allt i sin makt för att lindra skador på individer och samhälle, och hjälpa de människor som inte kan klara sig själva. En förändring av målet måste också till innan vi kan ha en politik värd namnet: idag är det viktigare att optimalt många slutar ”knarka” – istället ska målet vara att optimalt många överlever, alltså inte dör.

Den senaste tidens utspel från etablerade politiker i båda blocken förstärker bilden av att man är ur takt med tiden. När samhället förändras så håller man fast vid floskler såsom att det är viktigt med en ”tydlig lagstiftning”. Vi hävdar att om en lagstiftning skadar människor; vilket narkotikalagen gör, så måste den förändras.

En mjukare lagstiftning har fungerat i Holland, Schweiz och Portugal. Man har kunnat hjälpa fler människor till vård samtidigt som polisen har kunnat koncentrera sig på den organiserade brottsligheten. Allt detta har bidragit till lägre kostnader för staten, färre skadade människor och ett bättre fungerande samhälle.

Det finns ingen konflikt mellan en restriktiv narkotikapolitik och skademinimering – tullen kan fortsätta gripa smugglare, polisen gripa langare och sjukvården kan fortsätta dela ut sterila sprutor och föreskriva substitutionsbehandlingar med exempelvis metadon. Narkotikapolitiken bör enbart handla om tull, polis och klassifiering; man måste skilja på prevention, kamp mot brottslighet och hälso- och sjukvård.

När internationellt erkända auktoriteter och organisationer som det brittiska regeringspartiet Liberal Democrats stödjer en evidensbaserad politik byggd på skademinimering så frågar vi oss varför Sverige inte följer efter? Vänsterpartiet har motionerat i riksdagen om avkriminalisering av konsumtion men det har tyvärr inte lett någonstans. Det är dags för politiker ur samtliga partier att ta sitt ansvar och utforma en vetenskaplig och människovänlig narkotikapolitik.

FREDRICK FEDERLEY (C)

riksdagsledamot och medlem i partistyrelsen

BERNE STÅLENKRANTZ

ordförande Svenska Brukarföreningen

ALFRED ASKELJUNG

ordförande CUF Stureplan

MIKAEL JÄMTSVED

gruppledare Miljöpartiet Järfälla

Källor:

Kofi Annan, Javier Solana, Richard Branson med flera visar hur kriget mot droger skapar stora kostnader och förstör människoliv:

http://www.globalcommissionondrugs.org/Report

Kanadensiska senatens kommitté visar att det inte finns någon koppling mellan cannabis och våld:

http://www.parl.gc.ca/Content/SEN/Committee/371/ille/rep/summary-e.htm

Brittiska parlamentets arbetsgrupp visar att cannabis är mindre farligt än både alkohol och tobak:

http://news.bbc.co.uk/2/shared/bsp/hi/pdfs/31_07_06_drugsreport.pdf

Scientific American rapporterar om de positiva effekterna av avkriminaliseringen i Portugal:

http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=portugal-drug-decriminalization

Brittiska Liberal Democrats vill ha stopp på kriget mot droger:

http://www.stopthedrugwar.org/chronicle/2011/sep/21/british_lib_dems_call_sweeping_d

Lista med medicinska studier av cannabisanvändning:

http://www.cannabis-med.org/english/studies.htm

Missbruksutredningen visar att 1 av 5 missbrukare får vård:

http://www.sou.gov.se/pdf/2011/Pressmeddelande%2020110427%20slutlig%20missbruk.pdf

Svenska Brukarföreningens remissvar på Missbruksutredningen:

http://svenskabrukarforeningen.se/node/4734