Den svenska regeringen har satsat en betydande del av försvarsanslaget på Nordic Battle Group (NBG). Det är en stridsgrupp som omfattar omkring 2500 man. Den innehåller också personal från de övriga nordiska länderna.

Avsikten är att den ska kunna användas i internationell tjänst, både som fredsbevarare och fredsframtvingare.

Den är en nyhet i förhållande till tidigare förband i FN-tjänst. ­Dessa har haft patrullering och bevakning som sin huvud­uppgift. De har saknat det som behövs för offensiva operationer, till exempel artilleri och ­ingenjörtrupper.

Nordic Battle Group ska ha förmågan att i strid slå ut andra förband, som hindrar en fredlig lösning av till exempel etniska konflikter. Om Nordic Battle Group hade satts in i Bosnien hade man till exempel kunnat slå ut de serbiska förband som gjorde sig skyldiga till massakern i Srebrenica.

När nu Sverige har ett sådant snabbt tillgängligt förband är det också ett medel att stärka vårt internationella inflytande.

Det behövs emellertid i Sverige en mental beredskap för vad som händer när man sätter in ett sådant förband som NBG. Av de soldater man skickar ut kommer några hem i kista.

En amerikansk överste och Vietnamveteran uttryckte det så: ”Soldiering is a deadly matter” – soldatlivet är en dödlig sak.

En del kommer hem lemlästade eller psykiskt skadade. Detta är oundvikligt. Det är en del av priset för NBG.

Andra länder, till exempel Storbritannien och USA, har en tidigare erfarenhet av detta, men även där är dessa konsekvenser smärtsamma. Desto viktigare är det att vi i vårt skyddade land börjar inse att det är så det kommer att bli.

Hur kan det då komma att te sig? För att göra det enkelt kan vi tänka oss att ett kompani (100 man) ur NBG sätts in mot ett kompani av den islamistiska milisen i Darfur. Detta är vad man kallar en storstrid.

Eftersom det är NBG:s första strid beräknas förlusten bli 12 procent. Av förlusten på tolv man är förmodligen tre stupade. De övriga är sårade/skadade.

Av de skadade har 20 procent psykiska skador, kanske tre man. Erfarenheterna från Vietnamkriget var att 20 procent av de återvändande blev socialt utslagna.

Det innebär att det i hemorten måste finnas en beredskap att ta emot både stridsneuroser och social utslagning. Här kan man ha nytta av den erfarenhet som flyktingar med liknande skador har gett sjukvård och socialvård.

Skulle hela NBG sättas in mot ett likartat förband blir förlusterna givetvis så mycket större.

Det är emellertid inte självklart att de kan hållas på denna låga nivå. Militära förband kan bli överraskade eller illa ledda. Då kan man råka ut för stort skadeutfall, 50 procent eller mer.

Det tillkommer också andra faktorer än storstrid. Det kan bli som i Irak, där de flesta förlusterna orsakas av minor och fjärrstyrda laddningar.

Från det fria Finlands krig vet vi dessutom att omkring 50 procent av förlusterna sker vid olyckor. Det lär bli stort behov av fältpräster.

Varje människa har sin brytpunkt, också välutbildade soldater. Det finns en gräns bortom vilken man inte längre uppträder människovärdigt.

Gustav II Adolf – Sveriges mest professionelle och framgångsrike soldat någonsin – sade en gång: ”Kriget är inte en flod av laster –utan ett hav.”

Ger man sig in i krig måste man vara beredd på folkrättsbrott, prostitution, magi, smuggling, drogmissbruk, stöld, plundring, misshandel, våldtäkt och mord. Alla kommer inte att bli sådana, men några.

Sätts NBG in i strid är det viktigt att det både i förbandet och i hemlandet finns ett medvetande om detta. I någon mån kan det motverkas, men när människan nått sin brytpunkt låter hon sig inte påverkas.

De gamla romarna visste det: ”I krig tiger lagarna”. Detta påverkar situationen efteråt. Har man en gång varit med om att lagarna tiger finns det efteråt en benägenhet för kriminellt beteende.

Om man läser domböcker från 1600-talet ser man att många våldsbrott begicks av före detta soldater.

Man måste också räkna med att soldater i NBG blir krigsfångar hos motståndare med ringa resp­ekt för folkrätten. De kan till ­exempel visas upp i al-Jazira som en påtryckning på den svenska regeringen att dra tillbaka NBG.

Om våra politiker och opinionsbildare då saknar mental beredskap kan svensk politik bli fjärrstyrd av al-Qaida eller liknande organisationer.

Allt detta innebär inte ett ifrågasättande av insats med NBG. Kan en svensk insats hindra eller dämpa till exempel folkmordet i Sudan är det väl motiverat att också ta följderna.

Men det är viktigt att vi redan från början är beredda på att det kostar mycket mer än pengar.

Det finns alla skäl att hysa respekt för de män och kvinnor som för en god saks skull är beredda att betala det mesta av detta pris.

CHRISTIAN BRAW

docent vid Åbo Akademi, präst och kapten vid Göta Ingenjörregemente. Braw har utbildat Försvarsmakten

i ämnet ledarskap vid Baltic Defence College i Estland.