Idag är det FN:s internationella dag mot rasism. Den har sitt ursprung i massakern i Sharpville den 21 mars 1960, där polis sköt ihjäl 69 demonstranter i sin kamp mot den sydafrikanska apartheidregimens rasistiska lagar. Drygt 50 år senare kan vi bittert konstatera att rasism på många sätt fortfarande är en del av det samhälle vi lever i. I ljuset av FN-dagen mot rasism bör vi därför försöka granska det Sverige och den värld vi lever i idag.
Under helgen som gick samlades 100 unga antirasister i Ungdom Mot Rasism till kongress. Tillsammans fattade vi viktiga beslut om framtidens antirasistiska rörelse, och vi lade också året som gått till handlingarna. Ett år som till stor del kan sammanfattas som en nystartad kamp mot en allt mer utbredd vardagsrasism
Det är dags att sluta med det ängsliga bemötandet av rasistiska partier.
Anton Landehag
Ungdom Mot Rasism firar dessutom 15 år som organisation i år. Organisationen bildades under en tid när Sverige just mött en laserman och såg ett generellt utökat våld riktat mot personer som antogs vara födda i ett annat land än Sverige.
Vad har hänt sedan Ungdom Mot Rasism bildades?
Sverigedemokraternas intåg i riksdagen kan på många sätt symbolisera ett nytt och annorlunda samhällsklimat i Sverige. Det känns för många avlägset att ett djupt inhumant och människofientligt parti som Sverigedemokraterna kan ta plats i vårt högsta beslutande organ. Men myten om Sverige som det öppna, fantastiska och inkluderande samhället i Europas norra utkanter måste få ett slut.
Vad är det som gör att det fortfarande är 50 procent svårare att få ett jobb i det här landet, om du heter Massoud och inte Mattsson? Vad är det som gör att ett förbud mot niqab är viktigare att diskutera än det faktum att lärare utövar rasism i klassrummet och rentav utesluter elever från delar av undervisningen bara för att dessa ”inte är svenska”?
Sverige är ett land med stora sociala skillnader människor emellan. Skillnaderna tar sig inte sällan i uttryck genom människors etnicitet och kulturella identiteter. Den sociala ojämlikheten är inte ett symptom för en misslyckad integrationspolitik, utan ett bevis på att Sverige fortsatt är ett land där rasism, intolerans och diskriminering förekommer på regelbunden basis.
Det har gått 15 år sedan Ungdom Mot Rasism bildades, men än kan vi som tror på demokrati och alla människors lika rättigheter och möjligheter inte samlas för gemensamma träffar utan att känna en viss oro för vad som kan hända. Därför kunde vi i förhand inte annonsera ut plats för vart vår kongress skulle hållas, säkerheten för våra medlemmar kunde i så fall inte garanteras.
Vad är det som gör att Sveriges största antirasistiska ungdomsorganisation tvingas ha platsen för sina större medlemsträffar hemliga, eftersom risken för att utsättas för hot och våldsamheter av den organiserade rasistiska rörelsen är för stor?
Det krävs en förändring, rasismen måste motverkas på allvar! Under 2011 inleder Ungdom Mot Rasism en kraftsamling mot en allt mer utbredd vardagsrasism och samhällets ovilja eller okunskap att hantera problemet. Kampanjen ”Hela Sverige tar debatten” är vårt bidrag för ett bättre samhälle. Vi tror att med gemensamma krafter och gemensamt ansvarstagande så kommer vi långt. Vi kommer att ställa krav, både på samhället, politiken och på människor i allmänhet, att våga stå upp mot rasismen där den än visar sig – i tv-soffan, i riksdagens kammare, på arbetsplatsen och i skolan.
Vi kräver att:
1. Mer pengar avsätts för antirasistisk verksamhet samt att politiken i större utsträckning samverkar med det civila samhällets antidiskrimineringsorganisationer i kampen mot rasism.
2. Att förebyggande antirasistiskt arbete i skolan blir obligatoriskt och inte bara något som rektorer kan bocka av genom en temadag under slutet av läsåret.
3. Riktningen i svensk integrationspolitik förändras till att benämna rasismen som problemet och inte integrationen, för att på så sätt problematisera de rasistiska strukturerna och inte ”invandraren”.
Vi måste på allvar våga prata om rasismen som ett strukturellt samhällsproblem och hur vi på lång sikt ska motverka den. Det är dags att sluta med det ängsliga bemötandet av rasistiska partier och istället få igång en diskussion om hur vi på allvar skapar ett samhälle fritt från rasism, där alla kan delta på lika villkor och ges samma livsmöjligheter.
Utan en bred samhällsdebatt kan ingen förändring ske. Debatten om debatten är slut – nu ska Sverige säga sitt! Alla ska delta och ta ställning för det samhället vi vill ha, ett samhälle fritt från rasism.
ANTON LANDEHAG
nyvald ordförande för Ungdom Mot Rasism
