I tisdags (8/6) föll en politisk bomb över Myndighetsverige. En av regeringen utsedd myndighetschef lämnade sitt uppdrag i förtid. Högskoleverkets chef, universitetskansler Anders Flodström, valde att avgå från sitt uppdrag eftersom han inte kunde tänka sig att stå bakom regeringens beslut om hur högre utbildning ska granskas och värderas. Att en hög ämbetsman väljer att sluta i protest är sällsynt.
Under en längre tid har en öppen konflikt rått mellan regeringen och högskoleverket. Konflikten har sin grund i att regeringen efter eget huvud snickrat ihop en ny modell för kvalitetssäkring av högskole- och universitetsutbildningar. Modellen kan inte sägas ha något stöd vare sig vetenskapligt eller erfarenhetsmässigt och går dessutom tvärt emot vad majoriteten av experter och remissinstanser ansåg var den bästa modellen.
Regeringen valde därmed att ignorera experternas synpunkter. Det är givetvis allvarligt för högskolesektorn, men än mer illavarslande är att vi inför öppen ridå får se prov på något som kan liknas vid ministerstyre.
Fackförbundet ST har vid flera tillfällen pekat på de problem som uppstår då regeringar väljer att å ena sidan ropa på expertis och å andra sidan, när expertisen inte säger vad politikerna vill höra, i stället politiserar kunskap. Skolminister Björklund är ännu ett exempel på det då han tvärtemot vetenskaplig expertis ropar på hårdare disciplin i skolan.
Man kan inte låta bli att fundera över om sittande regering skiftar princip efter eget intresse. Just när det gäller högskolesektorn ser vi två flagranta exempel på detta. Nuvarande regering säger sig vilja öka akademins självständighet och frihet, men när den självständiga akademin ställer sig bakom kanslerns förslag slår den politiska makten till och pekar med hela handen ut en väg som nästan ingen har lust att beträda. Ytterligare ett exempel är avskaffandet av kårobligatoriet som enligt regeringen är ett hot mot individens frihet. Detta sker samtidigt som flera statsråd jobbar hårt för att skapa en obligatorisk a-kassa.
Det är inte bara högskolesektorn som får finna sig i att bli detaljstyrd. Detsamma drabbade Naturvårdsverket som var kritiskt till vägprojektet Förbifart Stockholm och Lagrådet som var betänksamt inför justitieminister Asks idé med drogtester på unga under 15 år.
Frågan är vad regeringen vill med expertutlåtanden och remissrundor. Är det bara en skenuppvisning av demokrati och öppenhet? Man kan också fråga sig vad ett sådant förhållningssätt gör med människors vilja att ta på sig uppdrag som myndighetschef. Det är knappast en bra väg att få personer med stark integritet och hög kompetens att välja ett sådant uppdrag.
Fackförbundet ST vill därför att regeringen tar experter och initierade remissinstanser på allvar. Ministrar ska verka på ett övergripande plan och överlämna till myndigheterna att utforma och utveckla verksamheten, hur man exempelvis mäter kvalitet i högre utbildning. Det måste vara tydligt vad ett statsråd kan göra och vilka befogenheter myndighetscheferna har inom ramen för sitt uppdrag.
ANN CARNHEDE
förbundsordförande, fackförbundet ST
INGER EHN KNOBBLOCK
utredare, fackförbundet ST
