Många människor känner inte igen sig i samhällsdebattens ofta överpolitiserade käbbel. Verklighetens folk ger istället vardagens problem högsta prioritet.
Till skillnad från åsiktseliten är man upprörd och orolig över vardagsbrottslighet, tunna plånböcker och stökig skolmiljö. Och man vill inte ha vardagen detaljreglerad genom kvoterad föräldraförsäkring eller sina inkomster ohämmat beskattade.
Vi kristdemokrater har drivit den enskilda människans rätt till ökat inflytande över sin tillvaro. Det gäller sådant som skol- och barnomsorgspeng, vårdval och lagen om valfrihet.
Men ett annat politiskt område är frågan om brister i myndighetsutövning och bemötande av enskilda medborgare. Någon minns säkert historien om medborgaren som gick till Försäkringskassan och talade om att hon måste ha fått för mycket pengar utbetalda. Hon ville betala tillbaka. Den nitiske tjänstemannen polisanmälde den samvetsgranne medborgaren. Motiveringen var att hon uppenbart måste ha fyllt i ansökan bedrägligt, eftersom hon fått ut för mycket pengar.
Det är ett talande exempel på att vi har fått en snedvriden ansvarskultur. Medborgare betalar skatt och har rättsliga skyldigheter mot myndigheter. Men myndigheter har inte motsvarande förpliktelser utan kan tvärtom utöva både slarv, godtycke och nonchalans utan att drabbas av sanktioner.
Sådant kan betyda mycket i människors vardag. Det handlar om frustrationen när Försäkringskassan inte handlägger ansökningar och utbetalar föräldrapenning i tid. Frustration över myndigheter som underlåter att meddela när en ansökan lämnats in ofullständig, och samtidigt låter bli att behandla den. Eller när myndigheter helt enkelt avslår en ansökan på grunder där man lätt hade kunnat fråga om en komplettering.
Det handlar om bygglovsärenden som drar ut på tiden. Om föräldrar som inte får barnomsorgsplats, vilket gör det svårt att planera framtiden. Det handlar om ändlösa väntetider för att få hjälp eller svar på sina frågor.
Sverige har fullt av beredvilliga tjänstemän i de offentliga verksamheterna som varje dag gör sitt jobb för att klara av att leverera den service som medborgarna har rätt att förvänta sig. Men balansen i ansvar behöver återupprättas.
Nu genomförs på vårt initiativ ett projekt som ska ge statliga myndigheter stöd i arbetet med ett offentligt etos. Det handlar om att öka förståelse för vad det innebär att vara statsanställd och få till stånd ett aktivt arbete med värdegrunds-, etik- och bemötandefrågor. Myndigheter ska bemöta medborgare och företag med respekt och serviceanda. Myndigheterna är till för medborgarna och inte tvärtom.
Ytterligare steg kan tas för att stärka medborgaren i förhållande till myndigheterna. Medan vi som medborgare får betala straffavgifter om vi inte beter oss i enlighet med de förväntningar som finns på oss, finns inget motsvarande ansvar för våra myndigheter. Om jag lämnar in min skattedeklaration för sent är det självklart att jag ska straffas med avgifter, men när min ersättning från Försäkringskassan dröjer, möts det ibland med en axelryckning. Detta måste det bli en ändring på.
Vad som i grunden behövs är ett kulturskifte i synen på vad som är myndigheterna och dess tjänstemäns uppgift, och vad medborgarna har rätt att kräva. Myndigheter, inte bara medborgare, måste kunna göras ersättningsskyldiga.
Vi har föreslagit en garanti för akutvården, där den som inte kommit från akutmottagningen inom fyra timmar skulle kunna slippa att betala besöksavgiften som en symbolisk kompensation. Det är ett exempel som kan bli fler.
Som att kommuner som inte lever upp till barnomsorgsgarantin ska åläggas att betala föräldrarna motsvarande ersättningen i föräldrapenningen eller kostnaden för en barnomsorgsplats, till dess familjen fått sin utlovade plats. A-kassor och Försäkringskassor som inte betalar ut berättigad ersättning inom en månad, skulle kunna åläggas att betala ut extra ersättning för tiden medborgaren fått vänta. Kommuner som inte handlägger bygglovsärenden inom utsatt tid, skulle kunna åläggas att avgiftsbefria prövningen, betala ökade kostnader som uppstår på grund av väntetiden eller genom rabatter på tomträtten eller tomthyran kompensera den som får vänta.
Själva grundtanken med de avgifter som vi medborgare åläggs, är förstås att det ska få oss att lämna in saker i tid och på rätt sätt. Samma funktion borde det omvända ha. När det kostar myndigheter pengar att inte leva upp till uppställda krav, finns det en extra anledning att visa medborgarna den respekt de förtjänar.
Kanske skulle detta också kunna leda till att beslutsfattare blir mer restriktiva med att sjösätta ogenomtänkta eller orealistiska regler och lagar. I huvudsak ska folk slippa bli behandlade som undersåtar av byråkrater och politiker som vant sig vid att slippa ta konsekvenserna av att deras verksamheter inte lever upp till vad som utlovas. Ansvar ska kunna utkrävas överallt i Sverige – inte bara av enskilda.
GÖRAN HÄGGLUND
Partiledare för Kristdemokraterna
