Det är nu 18 år sedan fem partier – Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna – våren 1994 kom överens om ett nytt pensionssystem. Det infördes successivt under ett antal år med en genomförandegrupp av politiker från de fem partierna. Nu är det mer än tio år sedan systemet trädde i kraft. Genomförandegruppen har upphört och regeringen har i stället tillsatt en kontrollgrupp med representanter från de fem partierna. Den gruppen kallas den parlamentariska pensionsgruppen trots att Miljöpartiet, det tredje största partiet i Sveriges riksdag, inte ingår.

Miljöpartiet satt inte i riksdagen när beslutet om nytt pensionssystem togs våren 1994. Men vi begär nu inträde i pensionsgruppen. En begäran skickas i dag till socialförsäkringsministern.

Pensionssystem är en viktig ekonomisk faktor i samhällsekonomin och ett system som påverkar människor under lång tid. Därför är det angeläget att de är långsiktigt hållbara både ekonomiskt och socialt. Och därför är det bekymmersamt att debatten om pensionssystemet enbart förs mellan de fem ursprungliga partierna.

Någon stor utredning för att följa upp pensionsreformen och dess effekter har inte gjorts. Pensionärsorganisationerna har ansett att det är hög tid att en sådan uppföljning görs – i en gemensam rapport från fem förbund i mars 2011 kräver de bland annat att premiepensionssystemet, det så kallade PPM, ska skrotas. Socialförsäkringsministern har hörsammat kritiken, därmed ska detta ses över och en rapport ska vara klar till 2013. Det är positivt att detta sker, men det är då bra om det kan bli en bred debatt kring innehållet.

Miljöpartiet anser att en översyn av pensionssystemets effekter både finansiellt för samhällsekonomin och för olika grupper över tid ska göras. Den bör innefatta en analys av placeringarnas konsekvenser för hållbar utveckling såväl inom pensionssystemet som miljömässigt globalt. Därutöver bör några centrala aspekter i översynen vara:

1Pensionssystemet kan inte kompensera för strukturell lönediskriminering på arbetsmarknaden. Men i det nya systemet med livsinkomst blir det tydligt att lägre lön ger lägre pension. I dag är 81 procent av dem som har garantipension kvinnor. Systemet innebär även att det blir än viktigare att undvika deltidsarbete och att fördela föräldraledigheten lika för att få så bra pension som möjligt från det allmänna systemet.

2Pensionssystemet har en inbyggd broms som slår till i dåliga tider. När bromsen slår in betyder det både mindre pengar i plånboken för pensionärerna och att en del av den intjänade pensionen försvinner för den som ännu inte gått i pension. Från början sas det att bromsen nog aldrig skulle behöva användas, men nu verkar den ha blivit regel snarare än undantag. Den slog till både 2010 och 2011 och enligt Pensionsmyndighetens nya prognos kommer den att påverka pensionerna negativt igen år 2014.

3Få människor agerar aktivt för att få bättre avkastning på sina placeringar. Bo Könberg, det nya systemets arkitekt, skrev i en artikel i SvD 1998 om premiepensionsdelen att ”vid en hygglig avkastning kommer förstås denna del att svara för avsevärt mer än 1/7 av den slutliga pensionen”. Men i dag ser vi att närmare hälften av spararna på fondtorget aldrig bytt fonder. Denna grupp av sparare har följaktligen aldrig aktivt ändrat portföljsammansättningen för att exempelvis återbalansera risknivån till den en gång valda nivån.

Utöver dessa punkter i det nuvarande systemet vill Miljöpartiet bidra i den diskussion om flexibel pensionsålder där det pågår en utredning just nu. Vi anser att arbetsmiljöaspekter ska beaktas och att arbetsplatser ska anpassas så att fler kan jobba kvar så länge de önskar i stället för att tvingas ta pension för att kroppen tar stryk eller att arbetsplatsen inte tar tillvara äldres kompetens. Fler människor ska ha ett reellt val när de vill ta ut pension.

Miljöpartiet vill delta i att utveckla pensionssystemet och göra det än mer hållbart finansiellt så att inte kostnader vältras över på kommande generationer, samtidigt som det har inkomstbortfallsprincip och ger social trygghet även för dem som inte kunnat nå ett stabilt arbetsliv med tillräcklig inkomst.

Gunvor G Ericson

gruppledare i riksdagen och ledamot i socialförsäkringsutskottet, Miljöpartiet de Gröna