Tillslaget mot Pirate Bay visar på myndigheternas problem med att såväl tekniskt som moraliskt upprätthålla den nya upphovsrättslagen.

För att lagar skall överleva på sikt krävs att befolkningen uppfattar dem som moraliskt legitima och att det går att förhindra brott mot lagen. De tekniska problemen torde vara välkända då hemsidan snabbt kunde öppna igen med nya servrar.

Det som hänt är nog en ond dröm för Kling och Klangpoliser. När de äntligen hittat de kriminella maskinerna, så dyker ”kloner” upp i andra länder som gör samma sak och nedladdningen fortsätter. Pippi var lättare att handskas med.

Problemet med upphovsrättslagstiftningen är emellertid allvarligare än så. Den saknar moralisk legitimitet. Huvudproblemet är att de nya lagarna skapar ökat skydd kring föråldrade rättigheter som nästan ensidigt tar till vara mellanhändernas företagsekonomiska intressen utan att vila på god samhällsekonomisk grund.

I USA talar man ibland om Musse Pigg-lagar då man skall beskriva de upphovsrättslagar som medieindustrilobbyn drivit fram och som bl.a. försvårar att Walt Disney företagens gamla seriefigurer blir fria.

Upphovsrättslagstiftningen handlar mycket om de ekonomiska rättigheterna till verken. Från ett samhällsekonomiskt perspektiv kan ett verk på digital form beskrivas som en s.k. kollektiv nyttighet med den egenskapen att den enes konsumtion av varan inte inskränker den andres.

När sådana nyttigheter finns tillgängliga som t.ex. solljus finns det ingen samhällsekonomisk eller moralisk anledning att inskränka någons konsumtion av varan. Varan finns redan och ju fler som får glädje av den dess bättre. Samma är det med Beethovens symfonier, Dostojevskijs böcker och Chaplins filmer.

Problemet är att de senare har skapats av människor och om de inte hade fått betalt så hade verken kanske inte blivit till. Upphovsrättslagstiftningen syftar bl.a. till att lösa detta problem genom att upphovsmannen under en tid garanteras ersättning för andras konsumtion av dennes verk, vilket är moraliskt rimligt.

Det finns dock märkligheter i de upphovsrätterna som inte är samhällsekonomiskt rimliga. Den första avser den ekonomiska upphovsrättens tidsutsträckning. Till skillnad från t.ex. patent gäller upphovsrättslagstiftningens ekonomiska rättigheter till verk från upphovsmannens död.

Enligt denna princip blir Jimi Hendrix ”Purple Haze” blir ”fri” efter Stravinskys ”Våroffer” eftersom den senare överlevde den förre trots att det senare verket skapades mer än ett halvsekel innan det förra. Ingen har hittills lyckats förklara för mig varför seglivade kreativa människor skall ha extra bonus i detta sammanhang.

Den andra märkligheten avser längden på upphovsrätterna. Till skillnad från patentlagstiftningen som ger en uppfinning skydd 15-20 år så ger upphovsrättslagstiftningen skydd under i normalt 70 år efter upphovsmannens död. En 40-åring som skapar ett efterfrågat verk och lever till 75 har alltså skydd i 105 år, vilket är mer än femdubbelt patentlängderna.

Föder man barn vid 25-års ålder så innebär denna lagstiftning att upphovsrätten går ut vid tiden för att upphovsmannens barnbarns barns sjuttioårskalas. Detta är naturligtvis en tråkig sjuttioårspresent från den sedan länge avlidne farfars far, men skulle en förkortning av upphovsrättstiden verkligen menligt inverka på den senares skapande? Knappast.

De som tjänar på de långa rättighetstiderna är mellanhänderna, d.v.s. filmbolagen, förlagen och musikdistributörerna. De förlänger helt enkelt deras varors produktlivslängd. De som förlorar är som vanligt de oorganiserade konsumenterna som aldrig får fri tillgång till något ”färskt” verk.

Många är följaktligen frågande inför lagarna. I en undersökning vid Lunds Universitet svarade mer är 75 procent att piratkopiering är mindre allvarlig än fortkörning, detta trots att piratkopiering enligt lagen kan ge fängelse i två år och att fortkörning i värsta fall resulterar i böter och ett indraget körkort.

Att skapa legitimitet kring upphovsrätterna verkar vara en pedagogisk utmaning som varken regeringen eller Hollywood klarar av och det är inte uppenbart varför man skulle lyckas när de så uppenbart är ägnade att gagna en obalanserat girig industri.

Det är viktigt regeringen söker internationellt samförstånd om att snarast modernisera upphovsrätternas innehåll.

De första åtgärderna bör innefatta att den ekonomiska rätten till skapade verk kortas och görs beroende av verkens tillkomst och inte upphovsmannens dödsdatum.

Den andra åtgärden är att samla teknisk och ekonomisk kompetens om vad som faktiskt är genomförbart utifrån de möjligheter och begränsningar som Internet ger. Gjorde man det kan man skapa en grund för en offensiv upphovsrättslag där kreativitet belönas på ett rimligt vis samtidigt som Musse Pigg med vänner befrias.

Jerker Holm
universitetslektor
Nationalekonomiska insitutionen
Lunds universitet