Moderaternas partistyrelse föreslår partistämman i oktober att partiet inte längre skall delta som nomineringsgrupp till Kyrkomöte och stiftfullmäktige. Deltagande i de kyrkliga valen har diskuterats sedan relationsändringen mellan kyrka och stat år 2000. Om förslaget blir stämmans beslut upphör diskussionen, men det är svårt att hitta andra rationella skäl för partiet att lämna kyrkovalen. Partistyrelsen verkar dock tveka att klippa banden helt. Den vill skapa en ny nomineringsgrupp med ”en bredare beteckning, som är helt fristående och separerad från Moderaterna”. I detta ligger en uppenbar självmotsägelse.
Om förslaget blir verklighet och Moderaterna, den näst största nomineringsgruppen efter Socialdemokraterna, drar sig ur valen, uppkommer ett tomrum. Vad kommer istället?
Efter relationsändringen tillkom ett antal nomineringsgrupper vid sidan av riksdagspartierna. I valet till kyrkomötet år 2009 deltog förutom nomineringsgrupper från samtliga riksdagspartier, POSK, Frimodig kyrka och Öppen kyrka. Riksdagspartiernas nomineringsgrupper fick 80 procent av rösterna. De nya grupperna spelar en marginell roll i valen på central nivå. Därför kommer tomrummet efter Moderaterna sannolikt att fyllas av de andra riksdagspartiers nomineringsgrupper. Demokratin urholkas istället för att stärkas.
Moderaternas partistyrelse vill tolka sitt beslut att lämna de kyrkliga valen som en frigörelse från partipolitiken: ”Svenska kyrkan ska ha möjlighet att fatta beslut om sina egna angelägenheter”, som det står i meddelandet från partistyrelsen. Det är en förlegad syn. Åtminstone när det gäller moderata förtroendevalda finns idag ingen politisk påverkan från partiet i övrigt.
Relationsändringen med staten betyder inte att Svenska kyrkan skilts från samhället eller svenska folket. Fortfarande är Svenska kyrkan med sina 6,6 miljoner medlemmar, 60000 förtroendevalda och ett stort antal frivilligarbetare, landets utan jämförelse största folkrörelse. Svenska kyrkan förvaltar omistliga kulturvärden, däribland ett stort antal kyrkor. Till dessa kyrkobyggnaders underhåll bidrar staten med den kyrkoantikvariska ersättningen. Svenska kyrkan är på statens uppdrag huvudman för begravningsverksamheten i alla utom två av landets kommuner. Ansvaret för förvaltningen av kyrkan vilar ytterst på de förtroendevalda, som för liten eller ingen ersättning gör ett stort vardagsarbete på olika nivåer.
Förutom förvaltarskapet utför Svenska kyrkan ett mycket viktigt arbete ute i samhället. Alla människor, oavsett medlemskap, kan vända sig till kyrkan med livets stora, existentiella frågor. När krig och katastrofer drabbar samhället, söker sig människorna till kyrkorna för att lindra ångest och förtvivlan. Utöver gudstjänster, förrättningar, undervisning och omfattande musik- och körverksamhet sker ett betydande socialt arbete riktat till barn och ungdomar, patienter på sjukhus och vårdhem, intagna på fångvårdsanstalter och arbete med nödlidande. När statens och kommunernas skyddsnät sviktar – ofta beroende på stela bestämmelser – får hjälpsökande regelmässigt rådet att vända sig till kyrkan. Nomeringsgruppernas moderorganisationer har inget att vinna på att lämna de kyrkliga valen. Svenska kyrkan finansieras helt med medlemsavgifter, kollekter och gåvor. Insamlade kollekter går till viktiga ändamål innanför och utanför landets gränser.
Ingen annan organisation kan ens tillnärmelsevis erbjuda allt detta. Det är ett viktigt skäl för att så många stannar som medlemmar i Svenska kyrkan. Trots att det gått 60 år sedan lagen om religionsfrihet infördes och det blev möjligt att lämna Svenska kyrkan utan att ansluta sig till något annat trossamfund, är mindre än en tredjedel av svenska folket inte medlemmar. I den tredjedelen ingår inte bara de, som av olika skäl lämnat Svenska kyrkan. Den största delen utgörs av dem som har andra religioner.
Moderaterna i riksdagen har varit med om att stifta Lagen om Svenska kyrkan. Där stadgas att ”Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet”. Ett nyckelord är demokratisk organisation. För att den skall upprätthållas behöver kyrkan förtroendevalda, representativa för svenska folket.
Valdeltagandet i de kyrkliga valen är lågt, men detta problem kan inte lösas genom att en nomineringsgrupp försvinner. Som den näst största nomineringsgruppen har Moderaterna i form av de förtroendevalda ett stort ansvar för att åstadkomma en hållbar förändring av den demokratiska organisationen och hur valen till denna utformas. Det tar mycket lång tid.
En annan sak är att Moderaterna som parti troligen hör till förlorarna om förslaget genomförs. Trots att deltagandet i de kyrkliga valen är litet, ger valrörelsen som sådan uppmärksamhet. Det blir därmed negativt för Moderaterna att inte synas i kyrkovalen när de andra riksdagspartierna väljer att göra det. I valet 2009 till kyrkomöte, stiftsfullmäktige och kyrkofullmäktige och motsvarande kandiderade över 4300 medlemmar i Moderata samlingspartiet. Det är en ansenlig del av partiets medlemmar. Många blir partimedlemmar för att verka som förtroendevalda.
Partistyrelsen motiverar sitt förslag att lämna de kyrkliga valen med att inget trossamfund skall ha en särställning i partiet. Samtidigt tillåter partiet ett antal sidoorganisationer och nätverk att verka under Moderatbeteckning: Öppna moderater (HBT-frågor), Moderatkvinnorna, Moderata ungdomsförbundet, Moderata seniorer. Det är bra. Ett av nätverken är Moderater i Svenska kyrkan. Men det saknas sidoorganisationer eller nätverk som riktar sig till moderater med annan religiös tro än den evangelisk-lutherska. Varför inte välkomna nätverk för exempelvis katoliker, pingstvänner och muslimer istället för att kasta ut Moderater i Svenska kyrkan?
ULF ULFVARSON
vice ordförande i kyrkofullmäktige i Lidingö församling, ledamot av kyrkorådet och ordförande i kyrkogårdsutskottet
CHRISTINA SCHNACKENBURG
medlem i Moderata samlingspartiet
