Den kommande utredningen bör föras utifrån den gedigna forskning om män och maskuliniteter som existerar.

I fredags (28/9) annonserade regeringen att den tillsätter en ny jämställdhetsutredning med fokus på män. Som forskare om män och maskuliniteter välkomnar vi detta initiativ. Vi vänder oss dock starkt mot bilden av att det saknas forskning och kunskap om hur män påverkas av samhällets ojämställdhet.

I forskning som genomförts med stöd av Vetenskapsrådet har vi mellan åren 2008 och 2012 gått igenom den svenska forskningen kring män och maskuliniteter. Våra genomgångar visar tydligt att maskulinitetsforskning är ett starkt och etablerat fält inom svensk genusforskning. Professor Lars Jalmert har sedan 30 år tillbaka studerat och debatterat svenska män och deras relation till jämställdhet. 2005 tillsattes en speciell professur vid Tema Genus i Linköping med inriktning mot forskning om män och som för närvarande innehas av Jeff Hearn. Sedan 2006 finns den nordiska maskulinitetsforskningstidskriften Norma, vars redaktörer är baserade i Sverige. Den svenska forskningen är starkt förankrad och i dialog med internationell forskning kring män och har sett återkommande besök av internationellt erkända forskare på fältet.

Listan på doktorsavhandlingar och fleråriga forskningsprojekt som rör män och mäns livssituation kan göras lång. Av den betydande forskning som avslutats det senaste åren eller som pågår kan till exempel följande nämnas:

• Faderskap, föräldraskap och jämställdhet av historikern och pedagogen Roger Klinth, barnforskaren Lucas Gottzén, socialpsykologen Thomas Johansson och genusvetaren Tobias Axelsson.

• Bilar, trafik och maskulinitet av genusvetaren Dag Balkmar.

• Män, kärlek och relationer i glesbygd av antropologen Lissa Nordin.

• Mäns positioneringar som feminister av sociologen Linn Egeberg Holmgren.

• Svensk statlig maskulinitetspolitik i pågående avhandlingsarbete av idéhistorikern Niclas Järvklo.

• Pojkar, genus och förskola av pedagogen Anette Hellman.

• Maskulinitet och svensk vänsterrörelse av idéhistorikern Helena Hill och maskulinitet och högerextremism i pågående avhandlingsarbete av statsvetaren Cristian Norocel.

Utöver detta har även vi som undertecknar denna artikel bedrivit forskning om män, åldrande och sexualitet, om genus och räddningstjänst samt om unga män och trafik. Idén om att mäns livsvillkor och förutsättningar inte uppmärksammats i forskningen är alltså inte korrekt, varken i Sverige eller internationellt.

I svensk dagspress har vi den senaste tiden kunnat läsa om hur pojkar och unga män studerar i allt mindre omfattning och att deras skolprestationer försämrats. Den nytillsatta utredningen betonar just detta område och utredaren PM Nilsson har i intervjuer uttryckt att vi saknar kunskaper om varför pojkars skolresultat sackar efter. Men detta stämmer inte. I själva verket är skolforskning ett särskilt starkt fält inom svensk maskulinitetsforskning. Här kan docent i genusvetenskap Marie Nordberg nämnas, som i forskningsprojektet ”Maskulinitet på schemat” undersökt pojkars distansering från skolarbete. Fil. dr. i sociologi Ann-Sofie Nyström disputerade under våren 2012 med en avhandling kring hur pojkar och anti-pluggkultur relaterar till kön och klass.

Det påstås också att jämställdhetspolitiken hittills inte uppmärksammat män. Inte heller detta stämmer. Under åren har flera statliga jämställdhetspolitiska initiativ tagits med inriktning på män, från 1980-talets ”Idégruppen för mansrollen” till ”Pappagruppen” på 90-talet och utredningen ”Vill man ha jämställdhet?” från 2002. Män har således varit i fokus för såväl forskning som jämställdhetspolitik under en relativt lång tid i Sverige.

I den nyutkomna antologin Andra män: Maskuliniteter, normskapande och jämställdhet (red. Gottzén & Jonsson, 2012) skriver en rad forskare om hur bilden av en modern och jämställd svensk man skapas genom att peka ut och definiera vissa män som problematiska och avvikande. Ofta är detta kopplat till etnicitet, unga killar med invandrarbakgrund i förorten pekas till exempel ut som problematiska. En utredning om mäns erfarenheter av ojämställdhet måste ta hänsyn till relationer mellan olika män och manligheter och hur vissa män blir normbärande och önskvärda medan andra utdefinieras som problematiska.

Antologin är ett exempel på hur den svenska forskningen om män ofta har pekat på vikten av att ta in även andra aspekter än genus i analysen. För att förstå mäns liv måste även sociala strukturer relaterade till till exempel klass, ålder, etnicitet, plats och sexualitet inkluderas. Dessutom måste detta analyseras i relation till kvinnors liv och villkor. Detta gäller inte minst när vi talar om till exempel skolprestationer. Begreppet intersektionalitet har inom genusforskningen använts för att visa på hur genus samverkar med en rad andra sociala strukturerar. Vi menar att den kommande utredningen bör ta hänsyn till detta perspektiv i sin framställan.

En av de utmaningar vi maskulinitetsforskare återkommer till är hur vi kan förstå enskilda mäns erfarenheter av maktlöshet samtidigt som vi behåller fokus på de samhälleliga strukturer där män som grupp privilegieras på bekostnad av kvinnor. På samma sätt som kvinnor inte ensidigt kan förstås som offer och maktlösa kan inte heller män förstås som enbart offer. Svensk forskning har på en mängd sätt visat hur könsnormer begränsar pojkars och mäns liv, men forskningen visar också på hur vissa män gynnas av rådande genusrelationer och ojämställdhet. På senare tid har röster höjts i samhällsdebatten som menar att den svenska jämställdhetspolitiken osynliggjort och i vissa fall till och med missgynnat män. Inom den existerande forskningen finns dock inget som tyder på detta. I stället ser vi att ett starkt genusforskningsfält och ett starkt jämställdhetspolitiskt fokus bidragit till att uppmärksamma manlighetens baksidor och ojämställdhetens konsekvenser för män.

Som genusforskare med fokus på män har vi återkommande betonat att genus och ojämställdhet i allra högsta grad rör män. Därför ser vi positivt på en jämställdhetspolitik med fokus på män. Men den kommande utredningen bör föras utifrån den gedigna forskning om män och maskuliniteter som existerar. Vi hoppas att den forskningsbaserade kunskap om kön och jämställdhet som redan finns också speglas i utredningsgruppens sammansättning och ser fram emot att få dela med oss av vår kompetens.

LINN SANDBERG

fil dr. genusvetenskap, Linköpings universitet, styrelsemedlem Nordisk förening för forskning om män och maskuliniteter

TANJA JOELSSON

doktorand i genusvetenskap, Linköpings universitet, styrelsemedlem Nordisk förening för forskning om män och maskuliniteter

JEFF HEARN

professor i genusvetenskap, Linköpings universitet

ULF MELLSTRÖM

professor i genusvetenskap, Karlstads universitet