Djurens rätts etolog Lena Lindström skriver på Brännpunkt 23/1 en replik till min debattartikel om den ökade djurrättsextremismen och det upptrappade våldet mot svenska minkfarmare. Någon replik i ordets egentliga mening är det nu inte, texten replikerar inte utan tar upp en helt annan och egen fråga, påstådda missförhållanden på svenska minkfarmer. Detta må naturligtvis vara hänt, men vad allvarligare är: Lindström håller sig inte till sanningen i sitt angrepp på vår näring. Det hon skriver är helt enkelt inte sant.
En total nollvision för sjuka och skadade tyvärr är omöjlig att uppnå i en besättning på över en miljon individer.
Johan Dalén
Lindström hävdar att ”missförhållanden är regel snarare än undantag”, men anför trots detta bara två exempel till stöd för sin tes. Först att länsstyrelsen i Skåne skulle ha funnit minkar instängda i ett gammalt svinstall. Det är en allvarlig anklagelse, som om den vore sann med säkerhet hade resulterat i en fällande dom i förvaltningsrätten. Någon sådan dom finns emellertid inte. Och uppgifterna om att djurhållaren skulle ha belagts med djurförbud är inte bara grovt felaktiga, de gränsar faktiskt till förtal.
Vidare tar Lindström upp det missförstånd som länsstyrelsen i Halland gjorde sig skyldig till när man i höstas begärde in uppgifter om avlivningsutrustning vid länets minkfarmer. Uppfödarnas svar, att förflyttningen av minkar från boplats till avlivningsplats kan ta upp till femton minuter (en mycket kort transporttid i jämförelse med de flesta djurslag), tolkades av länsstyrelsen som att själva avlivningen tog så lång tid. Detta är emellertid en omöjlighet.
I själva verket är avlivningen, med hjälp av koldioxid, en av de snabbaste och mest smärtfria avlivningsmetoder som förekommer. När missförståndet upptäcktes hade emellertid ”nyheten” nått medierna, och skadan var redan skedd. Som bekant får en dementi sällan lika stort utrymme som en aldrig så felaktig nyhet.
Minkuppfödning är en fullt laglig verksamhet i Sverige och branschen lever upp till alla de höga krav som lag och föreskrifter ställer – vilket länsstyrelsens oberoende kontroller är en garant för. Svensk minknäring håller en hög nivå när det gäller god djuromsorg, och vi arbetar varje dag för att förbättra förhållandena ytterligare. Vi välkomnar täta och oanmälda kontroller av länsstyrelser och betraktar lagstiftningen som ett minimikrav. I vårt djuromsorgsprogram Minkhälsan går vi längre än lagen på många områden och kräver bland annat ligghyllor, mer berikning och betydligt tätare kontroller än vad lag och föreskrifter kräver.
Jag tror att de flesta av oss inser att det är ett självändamål för vilken djurhållare som helst att ha friska och välmående djur. Vanvård av djur är helt enkelt ingen god affärsidé. Men låt oss samtidigt vara tydliga med att en total nollvision för sjuka och skadade tyvärr är omöjlig att uppnå i en besättning på över en miljon individer, oavsett om det rör sig om minkar, kor eller människor.
Djurens rätt vill stoppa all djurhållning i Sverige – det är en uppfattning som vi absolut inte delar, men respekterar. På samma sätt uppskattar vi en ärlig och saklig debatt. Men att, som Lena Lindström, anföra argument och exempel som vilar på hörsägen och felaktigheter, i syfte att misskreditera vår näring är oärligt, och gagnar varken den ena eller andra sidan i debatten. Låt oss visa både varandra och läsarna den respekten, Lena Lindström, att vi håller oss till sanningen.
JOHAN DALÉN
vd för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund
