Med anledning av ministrarna Beatrice Asks och Annie Lööfs svar om Bluffakturor (Brännpunkt 26/11), kan de behöva rättas på ett antal punkter.

Jag jobbar dagtid som Abuseansvarig på det svenska domänregistret .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur). Det innebär att jag kommer i kontakt med allehanda bedrägerier i den svenska delen av internet. Och då i synnerhet vad jag kallar för ”bedrägeriförstärkande hemsidor”, alltså hemsidor som används som referens till telefonskojare och bluffakturor.

Vid sidan av mitt jobb driver jag även en privat blogg, där jag sedan många år kartlagt och varnat för bedragare som riktar in sig mot svenska internetanvändare.

Min uppfattning är att ministrarnas syn på detta ämne, är mycket långt från den verklighet svenska näringsidkare upplever.

De menar att polisen ska hantera bluffakturorna. Men jag frågar mig stilla om innebörden i ordet ”hanteras”? För faktum är att:

• Polisen tar i flesta fall inte ens emot en anmälan.

• Polisen har explicit avdelat personer för att ”slippa ta emot anmälningar”.

• Polisen utreder inte ens pärmar fulla av anmälningar, som väl kommer in.

• Polisens uppklaringsgrad är inte mer än 3 procent av bluffakturorna.

• Polisens myndigheter samarbetar inte kring dessa bedrägerier och bedrägeriförsök.

• Polisen friar bluffakturornas bolagsmålvakter från misstankar.

• Polisen har inte resurser och kompetens (1 procent av våra poliser definieras IT-brottsspecialister).

Det typiska händelseförloppet är:

En näringsidkare får ett telefonsamtal som startar med ”jag ringer från Googletjänsten Google, och du har legat gratis på Google i 6 månader och du har inte sagt upp din prövotid, så nu skickar vi en faktura till dig på 24 000 krnor exklusive moms för kommande 24 månader”.

När fakturan kommer, så kontaktar många näringsidkare polisen.

Och vilket besked han/hon möts av där vet vi ju redan.

Vad sker då?

Ja, oavsett om bluffakturan betalas på grund av rädsla att få en ”anmärkning i registret” eller om fakturan bestrides, så skapar samhällets svek en olust, apati, sömnlösa nätter, teknik- och Interneträdsla för företagaren. Läs exempelvis om kommunikationskonsulten som häromdagen stänger av möjligheten att kontakta honom per telefon, till följd av bedragarnas framfart (här).

Ministrarna har även fel i att busarna sällan vinner framgång i indrivningsprocessen.

Bestridanden ignoreras av busarna som skickar sin falska fordran vidare till såväl inkassoföretag, kronofogde och även tingsrätt och alltför ofta köper sig företagaren fri från obehag.

Men jag vill dock ge ministrarna helt rätt i att det finns mycket jobb framför oss i att öka medvetenheten och synliggöra problematiken.

PETER FORSMAN

Abuseansvarig .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur)

Mer läsning i frågan på Peter Forsmans blogg

Läs också: Lööf måste agera mot bluffakturorna