Ansvariga politiker bör vara öppna med att det även finns risker för folkhälsan med att dra ned på antibiotikaförskrivningen.

Waldemar Ingdahl

Otto Cars (Brännpunkt 16/7) menar att vi måste minska den onödiga antibiotikaanvändningen. Forskningen är osäker på vad som utgör en onödig konsumtion. Antibiotikaresistensen har alltid funnits genom det naturliga urvalet. De bakterier som kan överleva i miljön för de egenskaperna vidare, oavsett hur antibiotikakonsumtionen minskas.

Dagens politik riskerar att ge intrycket att hotet är ett ensidigt välfärdsproblem som lägger skulden på patienterna och läkarna. Det hotar den valfrihet som blivit en självklar del av välfärden. Forskningen vet inte säkert vilka effekterna på resistensen blir av att minska antibiotikaförbrukningen, ens om den svenska politikens mål uppfylls. Vilka följdsjukdomar och komplikationer kan inte stoppas vid minskat bruk? Politikens nytta bör inte mätas i att läget kunde vara värre, utan om politiken är effektiv i relation till patienternas hälsa och sjukvårdens funktion.

Sverige har lägst förskrivning i EU, tillsammans med Nederländerna som ju har ett sjukvårdssystem med friare läkarroll. Det är också fler som dör till följd av multiresistenta bakterier i Europa än i USA. Läget i andra länder kan påverka mycket mer än förbrukningen här hos oss.

Forskningschefen för danska Novo Nordisk berättade ifjol att om all dokumentation som krävs för att få ett läkemedel godkänt behövde skrivas ut, skulle pappersberget vara högre än Empire State Building i New York. Varje fel leder till att regleringarna hårdnar för industrin. De europeiska myndigheterna har ensidigt strävat efter låga priser. Det gjorde branschen än mer beroende av enskilda storsäljare, ”blockbusters”. Politiken löste inte i längden problemet med stigande kostnader men bromsade innovationen på marknaden.

Politiken har minskat konkurrensen för de största företagen, nu har affärsmiljön blivit för svår även för dem. Nya affärsmodeller är en viktig del av lösningen, men lösningen att staten kastar skattepengar på forskning och företag bäddar för mer av samma. Vi måste jobba smartare, inte hårdare. Viktigast är god läkarsed och bra bedömningar, vilket bäst nås genom att värna läkarens fria förskrivningsrätt.

En minskning av antibiotikaförbrukningen är inte ett självändamål. För att inte driva en populistisk politik måste de ansvariga politikerna vara öppna med att det även finns risker för folkhälsan med att dra ned på antibiotikaförskrivningen. Först då kan vi börja förstå situationen, värdera risker och fatta goda beslut, både som medborgare och patienter.

WALDEMAR INGDAHL

författare till rapporten ”Världens väntan på antibiotika, sex förklaringar till antibiotikaresistensproblemet” om antibiotikaresistensens effekter och orsaker från Timbro (2012)