På Brännpunkt 17/8 skriver miljöminister Lena Ek att prövningen i miljöbalken måste bli enklare. Men det nya förslaget finns en rad nya skrivningar som öppnar för lägre krav och därmed sämre miljö och fler uppslitande konflikter.
I debatten förs det ofta fram att miljölagarna är en allvarlig hämsko för näringslivet. Det har upprepats så många gånger att vissa tar det som något av en sanning. Näringslivets branscher lägger också en avsevärd press på regeringen att presentera nedskärningar i miljöbalken.
Tillväxtverket har emellertid vid upprepade tillfällen frågat företagen själva om deras administrativa bördor. Av enkäterna träder en annan bild fram. Miljölagarna står enligt företagen själva för en bråkdel av företagens administrativa kostnader, knappt 3,7 procent, långt mindre än de administrativa kostnaderna för associationsrätt, bokföring och skatteregler kostar. Det bekräftar den bild som är känd från EU-studier – miljöregler är inte särskilt kostsamma för företagen.
Man bör därför fundera över varför miljölagarna hamnar i skottgluggen trots att miljöbalken varit utsatt för flera förenklingsreformer sedan den sjösattes för över ett decennium sedan. Kanske har miljöprövningen blivit en syndabock för ett långt mer komplicerat problem, som har mer att göra med underfinansierade miljömyndigheter och en alltmer komplex verklighet. Resultatet är en skottskadad och försvagad miljöbalk. Prislappen för det är hälsokostnader och miljöskador.
Regeringens senaste eftergift för kritikerna av miljölagstiftningen slår hårt mot en bärande tanke i miljöbalken – att fakta ska upp på bordet när konflikter mellan exploatörer och drabbad lokalbefolkning ska lösas. Ett ofrånkomligt resultat av regeringens förslag är att det kommer att göras färre miljökonsekvensbeskrivningar och att faktatillgången avsevärt kommer försämras.
En av förändringarna som vi är särskilt oroade för är att myndigheterna redan på ett tidigt stadium ska avgöra om miljöpåverkan är så betydande att en miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram eller inte. Mot detta måste invändas att det är ju är för att få reda på den saken man gör en konsekvensbeskrivning. Förslaget är uppenbart ologiskt. Vi tycker att den – på senare tid hårt bantade – listan på miljöfarlig verksamhet som finns i lagen är tillräcklig; nya projekt som finns i listan behöver därför även i framtiden föregås av en konsekvensbeskrivning.
De nya reglerna är förvisso bättre genomarbetade än det sönderkritiserade förslag som regeringen tvingades ta tillbaka 2009. Det innehåller bra förtydliganden om indirekta och kumulativa effekter inte får lämnas därhän. Men sammantaget är slutsatsen entydig – om förslaget passerar riksdagen kommer långt fler skadliga exploateringsprojekt att få tillstånd utan att hälsoeffekter utretts noga eller platsen inventerats på naturvärden.
Myndigheter och domstolar kommer få det besvärligare att ta ställning och fler konflikter kommer att skapas, där fakta kunnat avdramatisera och skapa samförstånd. Det sakligt grundade miljöskyddet i landet, som varit en miljöpolitisk hörnsten i decennier, sargas hårt av regeringens nya förslag.
MIKAEL KARLSSON
ordförande i Naturskyddsföreningen
OSCAR ALARIK
jurist Naturskyddsföreningen
LÄS OCKSÅ: Avdammat förslag räcker bara delvis
