För den oinvigde kanske det är svårt att hänga med i vad som är upp och ned i fildelningsdebatten. Men det handlar om mer än bara hårklyverier och diskussioner om ord.
Att tillåta ”nedladdning” innebär att man återställer lagen till hur den var fram till den 1 juli 2005. Då var det helt lagligt att ladda ner allt man kunde hitta på internet (så länge inte materialet var olagligt i sig, förstås).
Men för att man ska kunna ladda ner något måste någon annan ladda upp det, alltså göra materialet tillgängligt. Det var olagligt enligt den lagstiftning som då gällde.
Det var vid den tiden fortfarande alltid lagligt att ta del av kultur, även om det var förbjudet att göra den tillgänglig. Det är innebörden av att tillåta ”nedladdning”. Det ger de stora mediabolagen som ”äger” kulturen ensamrätt på att bestämma vad som ska göras tillgängligt, och
vad det ska kosta.
Fildelning innebär något annat. Det är att både nedladdning och uppladdning är tillåtet, så länge det sker på ideell basis och utan vinstsyfte. Det gör att det blir lagligt att skapa föreningar eller grupper, ”communities”, som kan dela med sig av kultur till varandra.
Om någon får upp ögonen för något han tycker är bra kan han dela med sig av det till andra som kan vara intresserade.
Tillåter man bara nedladdning blir den här typen av kulturföreningar olagliga. Eftersom fildelning innebär att man både delar med sig av det man råkar ha i sin egen dator och får tillgång till det som andra har i sina, blir det olagligt att ingå i en fildelarcommunity.
Piratpartiet vill göra fildelning laglig. Vi tycker det är bra att kultur sprids, och att det är glädjande att människor vill ägna sin fritid åt att hjälpa till att göra det på internet.
Miljöpartiet förespråkar något annat i sitt valmanifest. De accepterar ett internet där det är de stora mediabolagen som behåller kontrollen över vilken kultur som konsumeras. De vill tillåta ”nedladdning”, men inte fildelning.
- Det är viktigt att poängtera att det precis som i dag ska vara olagligt att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material, sa Gustav Fridolin i riksdagen den 25 maj 2005.
Miljöpartiet är överens med oss piratpartister om att dagens klappjakt på fildelare är ett stötande och absurt slöseri med värdefulla polisresurser. Det är det, och vi kan alla hålla med språkröret Peter Eriksson när han undrar om justitiedepartementet och polisen har fått
solsting när de prioriterar.
Men miljöpartiet tycker fortfarande att det ska vara olagligt att dela med sig av kultur man uppskattar på internet. Piratpartiet tycker det ska vara lagligt.
Det kan vara stor skillnad på upp och ner på internet.
Christian Engström
vice ordförande Piratpartiet
Miljöpartiet vilseleder Sveriges fildelare
Miljöpartiet vill i sitt valmanifest tillåta nedladdning av
upphovsrättsskyddat material, men inte uppladdning. Piratpartiet vill tillåta fildelning, vilket är både nedladdning och uppladdning. Är det någon skillnad, och i så fall varför? Piratpartiets vice ordförande Christian Engström reder ut begreppen.
Fler kommentarer
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet






