Miljöpartiet är det parti i svensk politik som just nu är mest spännande att studera. I skuggan av Socialdemokraternas interna kris och alliansregeringens osynlighet har partiet stora möjligheter att växa. Därför har vi, i en unik studie över väljarbeteenden i Sverige, valt att studera Miljöpartiets väljare och de som under senaste halvåret har funderat på att rösta på partiet.
YouGov har inom ramen för studien Väljarvandringar frågat över 18 000 personer hur de skulle rösta. 10 058 personer har svarat vid minst två tillfällen under det senaste halvåret. Av dessa har vi specialstuderat de som någon gång under halvåret uppgivit att de skulle rösta på MP, de osäkra och de som vandrat mellan partisympatier.
Att förstå MP-sympatisören är viktigt för svensk politik. Det är ett parti som växer, som har en reell vågmästarroll i riksdagen och som åtnjuter stort förtroende även bland de väljare som inte uppger att de tänkt rösta på partiet. Mycket talar därför för att Miljöpartiet kommer att kunna ha ett betydande inflytande över svensk politik de kommande åren.
Den allmänna bilden är att MP växer i storstäder, allra mest på Södermalm i Stockholm. bland Nytorgets surdegsbagerier och dyra ekologiska livsmedelsbutiker finns en helt ny politisk rörelse, som håller på att vrida Miljöpartiet i liberal riktning, har det hetat sedan partiet nådde rekordsiffror i valet 2010. Vi har undersökt om detta stämmer.
Bilden är delvis sann, men inte helt. Miljöpartiets väljare återfinns både till vänster och höger, en tredjedel kallar sig liberaler och en tredjedel socialister. Detta är förstås unikt i svensk politik och måste förstås mot bakgrund av att Miljöpartiet är ett parti som i sin samhällsanalys inte primärt utgår från den i Sverige dominerande höger-vänster-konflikten. De allra flesta i undersökningen, 57 procent, menar dock att MP är ett mittenparti. Och sett till vilka konfliktlinjer som dominerar svensk politik har de nog rätt – vilket annat parti i Sverige har både socialistiska och liberala sympatisörer i så stor utsträckning?
De allra flesta som någon gång under det senaste halvåret uppgett att de ska rösta på MP vill varken ha Fredrik Reinfeldt eller Håkan Juholt som statsminister. Istället vill de ha Maria Wetterstrand. Denna uppfattning delar de dessutom med osäkra väljare från både höger och vänster. Den regeringskoalition som i valet 2014 kan locka med att deras alternativ har Maria Wetterstrand med sig skulle ha en god chans att slå herrarna Juholt och Reinfeldt. Vi kan också notera att Margot Wallström fortfarande är en populär statsministerkandidat.
Miljöpartiet ligger just nu runt 10 procent i opinionen. Under mätperioden har partiet förlorat 20 procent av sina sympatisörer, men samtidigt vunnit lika många från andra partier. Dessa två grupper kallar vi för MP-vandrare. De 80 procent som under halvåret konsekvent svarat att de skulle rösta på Miljöpartiet kallar vi MP-trogna. Det finns en rad intressanta skillnader mellan dessa grupper. För Miljöpartiets del är det särskilt intressant att studera vandrarna. För varje parti är ju vandrarna tillväxtpotentialen, alltså de som är viktigast för att ett parti ska kunna växa.
Bland MP-vandrarna är det fler som lutar åt en alliansregering än bland MP-trogna, men i båda grupperna är det fler som föredrar en rödgrön regering framför en alliansregering.
Vår bedömning är att Miljöpartiet inte skulle förlora på att i högre grad samarbeta med alliansregeringen. Däremot vore det sannolikt mer problematiskt att gå in i en regeringskoalition med allianspartierna. MP-vandrarna definierar i mindre utsträckning sig själva som vänster och mer mitten/liberala än de MP-trogna. Detta rymmer ett potentiellt dilemma för Miljöpartiet. För att växa behöver de förmodligen bredda sig mot mitten/liberalt håll, men samtidigt måste dörren hållas öppen vänsterut så att de trogna väljarna inte tappas i jakten på nya. Kanske är detta ett dilemma som bäst löses genom en parlamentarisk roll där partiet växlar mellan att söka uppgörelser till vänster och till höger.
MP-vandrarna kommer i första hand från Socialdemokraterna, från osäkra/soffan och från Moderaterna. Samtidigt går MP-vandrarna i första hand till Socialdemokraterna och till att vara osäkra. De vandrande väljarna anser i ännu högre grad än MP-trogna att partiet är ett mittenparti. Detta förstärker bilden av att MP är på väg mot en reell vågmästarroll i svensk politik, som möjligtvis kommer att sträcka sig över fler mandatperioder. Skulle verkligen ett grönt, livsstilsliberalt och invandringsvänligt parti få en vågmästarroll så vore det unikt i världen. I många fall är det värdekonservativa och ofta främlingsfientliga partier som får sådana roller. Ytterligare en faktor som talar för mittenpositionen är att var tredje MP-vandrare inte vet vilket block de lutar åt att rösta på – och är man som väljare verkligen stabilt förankrad mellan blocken så blir det förstås svårt att välja.
Utifrån undersökningen kan vi också teckna en bild av MP-sympatisören. Hon, för det är oftast en kvinna, är ung, storstadsbo, har bojkottat produkter som hon ogillar, äter fisk men inte mycket kött, föredrar i huvudsak rödgrön regering men tycker att Fredrik Reinfeldt är en bättre statsminister än Håkan Juholt skulle vara.
Så mycket som 64 procent av MP-sympatisörerna är kvinnor och närmare hälften bor i en storstad. Det är också fler MP-vandrare som kommer från storstäder än de som alltid är trogna partiet, vilket hänger samman med den högre rörligheten bland storstadsväljare. MP-sympatisörerna har låga till medelinkomster – vilket kan bero på att många MP-sympatisörer är yngre än genomsnittssvensken och är kvinnor.
Av de miljöpartister som har barn delar drygt var fjärde förälder föräldraledigheten lika, vilket gäller både MP-trogna och MP-vandrare. Bland befolkningen i stort skulle det, enligt TCO Pappaindexet 2010, ta 51 år tills vi uppnått ett jämnt uttag av föräldraförsäkringen. Här kan man med andra ord argumentera för att MP-sympatisören ligger något lite före befolkningen i stort.
Miljöpartiet är ett av riksdagens yngsta partier och har sedan 1988 både åkt ur riksdagen (1991) och blivit landets tredje största parti (2010). Partiet har potential att få långt över tio procent i nästa val om det spelar sina kort rätt – och lyckas behålla sina trogna väljare samtidigt som det lockar både osäkra väljare och MP-vandrare samt lyckas vara det mittenparti väljarna förväntar sig.
STINA MORIAN
analyschef YouGov Opinion
SVEND DAHL
doktor i statsvetenskap och nyligen disputerad med avhandlingen ”Efter folkrörelsepartiet. Om aktivism och politisk förändring i tre svenska riksdagspartier”
