2015 ska alla vatten i Europa ha uppnått god ekologisk och kemisk status. I Sverige beslöt därför riksdagen år 2004 att inrätta fem regionala vattenmyndigheter som ansvarar för att EG:s ramdirektiv för vatten genomförs i landet. För varje vattenmyndighet finns en vattendelegation som fattar beslut inom vattenmyndighetens ansvarsområde.

I december ska vattendelegationerna fatta beslut om framtiden för svensk vattenvård på ett underlag som just nu är på remiss till alla intressenter i landet.

Beslutet kommer att innebära ökade kostnader för vattenvården i storleksordningen 30-60 miljarder under 20 år, eller 1,5-3 miljarder årligen.

Vattendelegationerna består av en majoritet tjänstemän, vilket innebär att regering och riksdag har skapat ett regelverk där man avsagt sig alla möjligheter till politiskt inflytande.

Vattenmyndigheternas remisser innehåller bedömningar av 26500 sjöar, vattendrag och kustområden och slår fast kravnivåer och miljökvalitetsnormer för dessa. Ett avgörande problem är att de konkreta effekterna av detta är närmast omöjliga att utvärdera ur remissunderlaget.

Miljökvalitetsnormer är ett juridiskt begrepp kopplat till Miljöbalken. Normerna ska andra delar av Myndighetssverige, bland annat kommuner och länsstyrelser, omsätta. Det kan handla om hårdare tillsyn, olika krav på ombyggnader, omläggning av vägar, strängare krav på enskildas brunnar med mera.

Men vattenmyndigheternas underlag till beslut ger inte berörda möjlighet att ta ställning till vad som krävs, eftersom det inte konkretiseras i underlaget. Ingen kan därför med säkerhet avgöra hur det kommer att påverka myndigheter, företagare, bönder eller allmänhet.

Beloppen det handlar om kan jämföras med till exempel regeringens krispaket till kommuner och landsting (17 miljarder under tre år) eller kostnaden för att köpa vaccin mot den nya influensan till hela Sveriges befolkning (1,3 miljarder).

Merparten av pengarna måste hårt ansatta kommuner betala. Resten belastar näringslivet, bönder och andra företagare.

Vi tycker det är bra att förbättra den redan höga kvaliteten på våra svenska vatten. Många företagare, inte minst bönder, är beroende av goda tillgångar på friskt vatten. Vi står också inför en mängd utmaningar orsakade av den pågående klimatförändringen – översvämningar och försämrad kvalitet på sjöar och grundvatten där vi tar vårt dricksvatten. Då behöver vi ett samlat agerande för att klara utmaningen.

Remissförslagen från vattendelegationerna är tyvärr alldeles för svåröverblickbara och ogenomtänkta eftersom de har hastats fram och baserats på ett synsätt där målsättningar blivit tvingande krav.

För såväl kommuner som enskilda företagare kommer det att innebära onödig byråkrati, oklar ansvarsfördelning och beslutsgång samt orimliga kostnader – utan att vi kan vara säkra på om vattenkvaliteten blir bättre nu och på längre sikt.

Införandet av EU:s vattendirektiv i Sverige skiljer sig på många sätt olyckligt från hur resten av Europas stater inför direktivet och går långt utanför dess intentioner.

Direktivet anger att samhället ska vidta alla relevanta åtgärder för att nå kvalitetsmål utifrån ett åtgärdsprogram. Vattenmyndigheterna i Sverige vill istället införa kravnivåer för vattenkvalitet som varje enskilt företag eller exploateringsprojekt ska mätas mot.

I praktiken kan det svenska sättet snarare skapa handlingsförlamning och rättsosäkerhet istället för att trygga en bra framtida vattenkvalitet.

Vi vill intensifiera vårt arbete för politiskt beslutade miljömål, inte slösa onödigt kraft och energi på obegripligheter. Vi vill verka inom ramen av det som hittills präglat svensk samhällsbyggande och miljöarbete, nämligen en demokratisk förankrad, begriplig och politisk målstyrd vattenförvaltning och planering där inflytande, beslutsfattande och genomförande sker på lokal nivå. Och där en långsiktigt hållbar samhällsutveckling är målet. Vi kräver därför att:

•Regeringen tar över styrningen av slutförandet av denna process så att hanteringen åtminstone på sluttampen präglas av politiska avvägningar och ansvarstagande.

•Regeringen senarelägger de nationella besluten med ett år till 2010.

•Miljökvalitetsnormerna för vattnens biologi och ekologi görs om till miljömål, som vattendirektivet kräver.

•Den nuvarande kravnivån ses över och konsekvenserna beaktas innan nivån fastställs.

ANDERS KNAPE

ordförande Sveriges Kommuner och Landsting, SKL

CAROLA GUNNARSSON

1:e vice ordförande SKL

ILMAR REEPALU

2:e vice ordförande SKL

LENNART GABRIELSSON

3:e vice ordförande SKL

ANDERS ANDERSSON

styrelseledamot, SKL

LARS-GÖRAN PETTERSSON

ordförande Lantbrukarnas Riksförbund