Utbildningen för nyanlända elever måste bli bättre. I en ny rapport visar vi på flera goda exempel i kommunerna men även att staten måste ta sitt ansvar. För att nyanlända elevers utbildning ska kunna bli bättre måste staten ge kommunerna rätt förutsättningar.
Varje år kommer tusentals barn och unga från andra länder till Sverige för att leva sina liv här och börja i skolan. För kommunerna innebär det en utmaning eftersom de nyanlända varken kan svenska eller har erfarenhet av den svenska skolan.
Utbildningen för nyanlända elever präglas av en stor oförutsägbarhet. Kommunerna vet inte på förhand hur många de nya eleverna blir eller när de kommer. Kommunerna vet inte heller vilka åldrar eleverna är i eller vilka språk och ämneskunskaper de har. Samtidigt får dessa faktorer inte ligga i vägen för elevernas möjligheter att nå målen i skolan.
Kommunerna gör mycket för möta denna utmaning men de behöver möjligheter att göra mer. Annars riskerar vi att en stor grupp människor kommer att sakna tillräcklig utbildning, arbete och framtidsutsikter när de blir äldre.
Vi har från SKL:s sida tagit fram en rapport med goda exempel från tio kommuners arbete med nyanlända elever i grundskolan. Kommunerna uppger för det första att rätt organisering av utbildningen är en framgångsfaktor. Till exempel erbjuder många kommuner de nyanlända eleverna att börja sin utbildning i förberedelseklass. Där introduceras de för svenska skolan, får svenskundervisning och anpassad undervisning i andra ämnen.
För det andra betonar kommunerna vikten av att satsa på modersmålsundervisning och studiehandledning. En tredje framgångsfaktor är att politiken sätter tydliga lokala mål och följer upp verksamheten. För det fjärde är samverkan inom kommunen mellan till exempel socialtjänsten och skolan viktig.
De olika framgångsfaktorerna har lett till relativt goda resultat. Samtidigt uppger kommunerna att staten på flera områden måste förbättra deras möjligheter att göra mer. Ibland riktar statliga myndigheter kritik mot kommunerna men sällan eller aldrig tar de hänsyn till vilka förutsättningar kommunerna behöver ha för att lyckas. Asyl- och flyktingmottagandet är ytterst ett statligt ansvar. Därmed är det staten som sätter ramarna och till stor del avgör kommunernas förutsättningar. SKL riktar därför en rad krav till staten.
Ge kommunerna större möjligheter till flexibla lösningar, så att de lättare kan möta elevernas specifika behov och förutsättningar. Det kan exempelvis handla om flexibel skolstart för alla elever, att timplanen avskaffas samt att kommunerna känner sig fria att använda förberedelseklassen som utbildningsform.
Se till att det finns utbildade modersmålslärare. Utan bra lärare kan kommunerna varken erbjuda tillräcklig modersmålsundervisning eller ge studiehandledning på modersmålet.
Staten måste också höja ersättningen till kommunerna, så att de på bästa sätt kan genomföra de uppdrag som ålagts dem. Ersättningarna för asylsökande elever och elever med uppehållstillstånd är ofta för låga eller obefintliga. Det är dags för staten att ta sitt fulla kostnadsansvar.
Nyanlända barn och ungdomar förtjänar en god start i sitt nya land. Om kommunerna och staten samverkar för att ge dem en bättre utbildning har vi kommit en bra bit på vägen. Med ökade möjligheter att utforma en bra skola kan nyanlända elever få samma möjligheter som alla andra och kan bidra till vår gemensamma framtid. Vi har inte råd att misslyckas.
ANDERS KNAPE
ordförande Sveriges kommuner och landsting
