Skatter, obligatorium, kvotering, riktade bidrag samt tvingande lagar och dekret. Alla är de instrument som Sveriges socialister använt sig av genom historien. Vi är många som börjar vänja oss – tyvärr – men då Gabriel Wikström, som aspirerar på ordförandeposten i SSU, på SvD Brännpunkt (9/6) argumenterar för skolplikt från tre års ålder slår vänsterns regleringsiver nya rekord.

Wikströms huvudmotivering är i det här fallet att en obligatorisk tidigarelagd förskola skulle hjälpa det genomsnittliga barnet – och här sker det första felslutet. Barn och människor är nämligen inte genomsnittliga, utan unika och olika – med olika förutsättningar, behov och talanger.

Utifrån det perspektivet blir det aktuella kravet ingenting annat än gammal hederlig socialdemokratisk tvångsargumentation, ett uttryck för vänsterns ständiga strävan efter att stöpa alla människor i samma form.

Vidare påtalas att ett annat syfte med förslaget är att inskränka föräldrarnas valfrrihet – ett slag rakt i ansiktet på alla Sveriges familjer och på det civila samhället. För vem är det egentligen som har det yttersta ansvaret för att uppfostra barnen? Jo, bara föräldrarna kan ta ett helhetsansvar för sina barn och därför måste de få fatta de mest centrala besluten. För många är förskolan viktig. Många gillar den, det är uppenbart eftersom så många de facto väljer att placera sina barn där. Andra väljer att ta hand om sina barn själva med stöd av föräldraförsäkringen, eller på annat sätt.

Det som förenar dessa föräldrar är att de gör vad de anser vara bäst för deras barn. Det måste de få fortsätta göra.

Bakom svenska elevers dåliga skolresultat ligger flera svåra problem som vi gemensamt måste lösa under de kommande åren. Det handlar bland annat om att stärka statusen på läraryrket i syfte att locka ännu mer kvalificerade lärare till skolan, om att fokusera på rätt saker samt om att förbättra arbetsron i klassrummet.

Att tvinga in alla barn i förskolan med skolplikt från tre års ålder är inte en lösning. Det är enbart ett sätt för SSU att nå sina ideologiska målsättningar.

Som nyvald förbundsordförande för KDU ser jag som min kanske främsta uppgift att ständigt ta strid mot den socialistiska strävan att i varje läge arbeta för att göra samhället mer likriktat. Ett samhälle där alla människor stöps i samma form är inte ett jämlikt samhälle.

Det goda samhället når vi först då alla människor, i alla åldrar, har möjlighet att åstadkomma bästa möjliga resultat efter de förutsättningar som just hon har. Då ingen lämnas efter, men då ingen heller behöver stå tillbaka.

I Sverige behöver vi inte fler regleringar. Vad vi behöver är mer valfrihet och större möjligheter för människor och familjer att forma sina egna liv. Därför är jag emot en tidigarelagd skolplikt.

ARON MODIG

förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet