Mediepolitiken motverkar mångfald

Under alliansregeringens första år efterlyste företrädare för kultur- och mediebranscherna gång på gång den nya kulturministerns mediepolitik. En rad frågor var olösta: villkoren för public service och de kommersiella radio- och tv-kanalerna, presstödet och reklamskatten.

Efter nästan två år med ett antal förslag och några pågående utredningar börjar vi nu kunna ana oss till hur alliansregeringens mediepolitik ser ut vad gäller pressen och kommersiell tv.

Presstödet till Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet ska enligt regeringens förslag kraftigt minskas, den koncessions­avgift på 400 miljoner kronor som Bonnierägda TV4 tidigare betalade till statskassan har avskaffats och därtill kommer att samma tv-kanal har fått sändningstillstånd för sex kanaler.

Detta är en politik helt utan ambitioner att upprätthålla mångfalden inom press- och mediemarknaden.

När mandatperioden är slut kommer det att finnas nya vinnare och förlorare på denna marknad. Vinnarna är främst Bonnierkoncernen, förlorarna är tittarna och läsarna och deras möjligheter till medial mångfald.

Högaktuell just nu är frågan om presstödet. Regeringen konstaterade nyligen i en promemoria att presstödet är viktigt för att upprätthålla mångfalden i medierna. Regeringen slår därför vakt om presstödet och vill dessutom höja det till alla presstödsberättigade tidningar, med två undantag.

•Det särskilda storstadsstödet till Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet ska avskaffas.

•Dagens stöd på 65 miljoner till vardera tidningen ska minska till 17 miljoner. Det är samma belopp som efter årsskiftet kommer att utgå till ett antal mindre eller mycket små landsortstidningar.

Regeringen menar uppenbarligen att mediemångfalden inte är lika viktig för storstadsborna. Det som presstödet syftar till, att motverka mediemonopol, gäller tydligen bara på mindre orter.

I Stockholm och Malmö räcker det om det finns Bonniertidningar.

Det är samma uppfattning som Bonnier har. Bakom regeringens förslag att avskaffa storstadsstödet ligger nämligen en EU-­anmälan från just Bonnier.

Denna numera internationella megakoncern hävdar att press­stödet till konkurrenterna i Stockholm, SvD, och Malmö, SkD, snedvrider konkurrensen och att det därför måste bort. Nu har regeringen gjort detta bonnierska resonemang till sitt.

Regeringen inser emellertid att det finns en risk att den kan bli beskylld för att gå Bonniers ärenden. Därför hävdar regeringen att det i själva verket är EU-kommissionen som kräver att storstadsstödet ska bort.

När det efterhand har blivit klarlagt att EU inte alls har ställt några sådana krav framstår denna motivering som direkt pinsam.

Att regeringen nu riskerar att ge Bonnierkoncernen monopol på prenumererade dagstidningar i Stockholm (Dagens Nyheter och Dagens Industri) och Malmö (Sydsvenskan) verkar inte bekymra de ansvariga.

Inte heller att Bonniers dominans över det svenska medieutbudet ökar som en konsekvens av de åtgärder inom press- och tv-området som regeringen samtidigt har vidtagit eller kommer att genomföra.

Remisstiden för regeringens promemoria har just gått ut och regeringen ska nu skriva proposition. Bland dem som är kritiska till förslaget märks Justitiekanslern, JK.

Till TT säger JK: ”Man bör inte lagstifta på grundval av det här utan fortsätta att titta närmare på det. Man måste bredda och fördjupa analysen innan man bestämmer sig för hur man ska ha det. Särskilt som den juridiska analysen som gjordes var ganska tveksam”.

Det är lätt att instämma i JK:s kritik. Visserligen har presstödet redan varit föremål för ett stort antal utredningar, men som rege­ringen nu har rört till det krävs en omstart i frågan och då med en ordentlig analys av hur ett modernt presstöd ska utformas.

I anslutning till detta bör också frågan om reklamskatten behandlas. Denna från början obegripliga skatt har blivit än mer obegriplig nu när de mindre tidningarna i praktiken har blivit befriade från skatten.

Målet måste vara att alla tidningar ska slippa reklamskatt och att det skapas ett presstöd som slår vakt om mångfalden inom dagspressen, lika över hela landet. Ett stöd som motverkar Bonniermonopol i Stockholm och Malmö och som berikar en opinionsbildning av hög kvalitet.

Att nu kasta promemorian i papperskorgen och förutsättningslöst börja om från början är förstås besvärande för regeringen. Men mer graverande än vad regeringens handläggning hittills har varit i denna fråga kan det inte bli.