De senaste årens utveckling med så kallade vårdval är viktig och angelägen. Den bidrar till att stärka patientens ställning och är i takt med en utveckling där det moderna samhället befolkas av allt kunnigare medborgare för vilka möjligheten att göra val och att påverka är naturlig.

Formellt sett har fritt vårdval inom primärvården funnits ganska länge, men den ekonomiska ersättningen har inte varit tydligt knuten till patientens val. Med vårdvalsmodellerna ges ekonomiska incitament bakom det fria valet. Det viktiga är att utforma dessa incitamentet så att vårdens kvalitet främjas och att åstadkomma en rimlig fördelning av vårdresurserna mellan olika samhällsgrupper. I den variant av vårdval som införts i Stockholms län har man inte lyckats så bra i dessa avseenden.

Misslyckandet i Vårdval Stockholm, som erkändes av företrädare för den borgerliga majoriteten i en intervju i Dagens Nyheter förra veckan, beror i hög grad på att det förebyggande hälsoarbetet har prioriterats ned och att den ekonomiska ersättningen till vårdgivarna inte tagit hänsyn till de olika vårdbehoven i olika befolkningsgrupper.

Vårdval Stockholm har därför redan från starten kritiserats från många håll för att missgynna socialt utsatta områden och gynna de allra mest välbärgade områdena.

Ny statistik ger emellertid en något annan bild av effekterna. Data från Karolinska Institutets folkhälsoakademi (Uppföljning av husläkarsystemet inom Vårdval Stockholm, 2010:12) visar att det är medelklassen som är den riktigt stora förloraren på Moderaternas utformning av Vårdval Stockholm.

Vårdcentraler i kommuner och stadsdelar där den rikaste fjärdedelen av Stockholms invånare bor, har under den gångna mandatperioden fått ett resurstillskott på 265 miljoner kronor eller 7,7 procent. Resten av stockholmarna är förlorare och största förlorarna är medelklassen. Mottagningar i medelklassområden har förlorat 206 miljoner kronor vilket motsvarar 6 procent av intäkterna. Resurser har alltså omfördelats från områden med medelinkomsttagare till områden med höginkomsttagare.

De som lever längst, äter hälsosammast, idrottar mest, röker minst och upplever sitt eget hälsotillstånd som bäst – det vill säga de med minst behov av primärvårdens resurser – har således fått mest resurser. Och detta på medelklassens bekostnad.

En genomgång av personal- situationen på de offentliga vårdcentralerna i Stockholms läns landsting visar på motsvarande sätt att medelklassen är den stora förloraren. I genomsnitt har vårdmottagningarna i medelklassområden minskat antalet årsarbetare med 3,6 årsarbetare sedan Vårdval Stockholm infördes. Socialt utsatta områden har förlorat 2,9 årsarbetare per mottagning medan mottagningar i rika områden inte behövt minska personalen alls.

Slutsatsen blir att vinnare på moderaternas hälso- och sjukvårdspolitik i Stockholms län är de med de allra högsta inkomsterna – eller med andra ord de riktigt traditionella moderatväljarna – medan medelklassen satts på undantag.

En central uppgift för primärvården är att genom förebyggande insatser förhindra ohälsa hos befolkningen i stort. Till exempel är omkring 70 procent av den åtgärdbara sjukligheten kopplad till livsstilsrelaterade faktorer som rökning, alkoholriskbruk och fetma. För att lyckas med förebyggande hälsoarbete måste primärvården vara inriktad på de breda samhällsgrupperna.

Inget landsting har ännu skapat det perfekta vårdvalet. Men medan Vårdval Halland och Hälsoval Skåne utgör exempel på hyggligt genomtänkta modeller för en trygg primärvård, så utgör Vårdval Stockholm ett skolexempel på hur fel vårdvalet kan bli när det går lite för fort och när processen genomsyras av snäv partiideologi.

Min, Socialdemokraternas och de rödgrönas ambition är att med utgångspunkt i jämlikheten, patientmakten och målet om en hälsofrämjande sjukvård reformera Vårdval Stockholm. Inte minst måste medelklassen få del av en större andel av primärvårdens resurser igen och skattebetalarnas pengar användas där de behövs som mest, nämligen hos dem med de största vårdbehoven.

ILIJA BATLJAN (S)

oppositionslandstingsråd