Läskunnigheten är central för utbildning och kunskapsutveckling. Tyvärr har frivilligläsningen minskat bland ungdomar och då framför allt pojkar. Det, bland annat, gör att läsförståelsen har minskat hos Sveriges elever. Läslust och tillgängligheten av böcker måste upp på agendan. Särskilt i en tid då biblioteksbesöken bland 10-18-åringar minskar, (SCB 2009).

Alla duktiga bibliotekarier arbetar säkerligen efter bästa förmåga utifrån de förutsättningar som finns, men statistiken talar sitt tydliga språk, biblioteken håller inte måttet när det kommer till att erbjuda sina kunder, biblioteksbesökare, vad de efterfrågar.

Stockholms bibliotek och filialer behöver utvecklas utifrån mer marknadsmässiga villkor, där kunden styr utbud och efterfrågan. Syftet med biblioteken måste vara att öka läslusten och utlåningen. Därför är det bättre att bokälskande entreprenörer får förutsättningar att utveckla biblioteken så att de blir mer spännande, inspirerande och attraktiva för fler.

Vi kan se grannkommunen Nacka där upphandling av biblioteksverksamhet har gjort att antalet utlån av skönlitteratur har ökat bland både barn och vuxna. Detta utgör en tydlig kontrast mot Stockholms stads minskande intresse för biblioteksutlåning bland vuxna. Barn behöver vardagsläsande förebilder.

Nacka är ett exempel på att det privata alternativet bättre kan tillgodose kundens behov och efterfrågan. Trots att utlåningen bland barn har ökat i Stockholm låg staden 2009 med sina genomsnittliga elva barnbokslån för barn 0–14 år sju utlån under rikets genomsnitt och på femte plats från bottenplaceringen i länet, vilket inte duger för en stad i världsklass.

Företags- och organisationsägda bibliotek kan göra biblioteken mer attraktiva och kundnyttiga. Läslusten kan öka, utlåningen kan få ett uppsving och läsningen kan förbättras, vilket är den centrala poängen i vår politik. De som hävdar att alla biblioteken måste tillhandahålla all typ av litteratur på grund av bildningsperspektivet glömmer den lilla detaljen att böckerna inte gör någon visare bara för att de står och samlar damm i en tom lokal. Det finns plats för både stora och små aktörer, de som specialiserar sig inom olika områden och som bidrar till att folk kan söka såväl förströelse som fördjupad kunskap.

En gång byggdes biblioteken upp av folkbildare som köpte och samlade in litteratur som de hade hemma och lånade ut i samband med träffar, möten och studiecirklar. Jag tänker på arbetarrörelsens pionjärer, men också Svenska Landsbygdens Studieförbund, vars eldsjälar drev lokala bibliotek tills de kommunaliserades.

Att återigen, liksom Nacka gått i spetsen för, låta folkbiblioteken drivas i privat regi av människor som brinner för böcker skulle vara att trygga den framtida läsande generationen där biblioteken blir mötesplatser som i likhet med SLS:s första studiecirkel kan kallas vid ”Fria tankars hem”.

HELEN TÖRNQVIST (C)

vice ordförande, Stockholmscentern