Skolresultaten har sjunkit under de fem år som Margareta Pålsson och hennes parti Moderaterna haft ansvar för skolan. Det är dags att börja fundera på om man gör tillräckligt för att vända utvecklingen istället för att försöka vältra över ansvaret på andra (Brännpunkt 15/9).
Det enskilt viktigaste för elevernas resultat är att de möter en riktigt bra lärare.
Mikael Damberg
Om man vill att kunskap ska vägleda en ny skolpolitik kan man verkligen fråga sig varför samtliga borgerliga partier i riksdagen röstade emot att utvärdera de senaste decenniernas stora skolreformer – såväl borgerliga som socialdemokratiska – för att lära av tidigare misstag och för att vända utvecklingen i svensk skola. Jag förväntar mig nu att Pålsson agerar för att denna beslutade utredning startar.
Tyvärr är det inte bara resultaten i den svenska skolan som har försämrats, nu minskar också likvärdigheten. Föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar allt större roll för elevernas resultat. Detta är djupt allvarligt och ett stort misslyckande för skolpolitiken vars mål ska vara att ta vara på varje elevs potential.
För att nå framgång med skolan ser vi att tre områden behöver prioriteras. Vi behöver
1. investera i lärarna och bättre undervisning
2. bekämpa den växande skolsegregationen och ge alla barn möjlighet att lyckas samt
3. ha fokus på de framtidskompetenser som eleverna behöver för sitt kommande arbetsliv.
Det enskilt viktigaste för elevernas resultat är att de möter en riktigt bra lärare. Kvaliteten i ett utbildningssystem kan aldrig bli högre än kvaliteten på dess lärare. Fler ambitiösa och duktiga studenter måste förmås att välja att utbilda sig till lärare. Då måste det också löna sig bra att utbilda sig till och arbeta som lärare. Vi behöver en utveckling mot högre lärarlöner. Kontinuerlig fortbildning och kompetensutveckling måste också vara naturliga inslag i läraryrket.
Vi vill se nya karriärvägar i skolan. Vi vill också utveckla skolans organisation. Lärare behöver lära av varandra och duktiga lärare coacha andra. Rektorer är nyckelpersoner och behöver mer tid till sitt pedagogiska uppdrag och till att utveckla sitt lärarteam.
Jag är glad över att Margareta Pålsson är intresserad av forskning och särskilt om hjärnforskningens betydelse för att förbättra undervisningen. Moderaterna är varmt välkomna till socialdemokratiskt ledda Nynäshamn för att på plats och ställe studera hur just sådan forskning bedrivs.
Tyvärr har utbildningsministern inte alltid gjort sig känd för att utgå från forskning i sina skolpolitiska utspel. Men jag och Pålsson är förhoppningsvis överens om att forskningsresultat och kunskapsbaserade metoder snabbare måste komma till användning i undervisningen. Skolforskningen behöver därför utvecklas.
Däremot tycker jag det är märkligt att Moderaterna fortsätter att raljera över att resurser i skolan inte spelar någon roll. Alla i skolans värld vet att det spelar roll om man har råd att anställa ytterligare en speciallärare eller inte. Lärarna vet att det är skillnad på att undervisa i en grupp på 31 elever jämfört med 25. Dessutom vet vi att de flesta kommuner idag fördelar pengar till skolorna huvudsakligen utifrån hur många elever de har, utan att ta hänsyn till behoven.
Det här systemet bidrar till att öka ojämlikheten i skolan, vilket Skolverket tydligt påtalat. Det kan inte få fortsätta och därför vill vi föra in i skollagen att kommunerna ska fördela resurser till skolorna efter elevernas behov. Forskningen visar även att mindre skolklasser i de lägre årskurserna spelar roll för skolresultaten, inte minst för de elever som har föräldrar med en kort utbildning,
Allt som inte leder till en skola med höga kunskapsresultat, kreativa elever och en skola där alla elever får samma möjlighet att lyckas är vi beredda att förändra. Vi socialdemokrater är beredda att ta vårt ansvar och vända den utveckling som nu går åt fel håll. Istället för att söka bråk borde regeringspartierna söka samarbete för svensk skolas bästa.
MIKAEL DAMBERG (S)
utbildningspolitisk talesperson
