Jag läser Eva Hamiltons svar med pannan i djupa veck. Vad menar egentligen vd:n för SVT när hon skriver ”SVT gör allt som publiceras fritt tillgängligt”? Om vi fortsätter använda bröllopet som ett exempel så ser vi att:
• Klippen finns på SVT Play, men bara till den 20 juli. Sedan antar jag att de försvinner, och blir otillgängligt precis som nästan alla andra klipp.
• Klippen finns bara tillgängliga på SVT Play. Jag kan alltså inte bädda in dem på min egen sajt och låta berättelsen fortsätta där.
• Klippen är inte tillgängliga för nedladdning, så vill jag se dem när jag inte är uppkopplad - eller klippa ihop en egen film - så går det inte.
Konsekvensen av de tre punkterna blir att det material som skulle kunna användas av oss alla inte alls är tillgängligt. Det kan inte byggas tusen berättelser om det som kallas för ett sagobröllop, det kan inte klippas ihop tusen dokumentärer som kritiserar monarkins överdåd, och Daniel Westlings tal kan inte användas i tusen skolprojekt om retorik. Märkligt att kalla det fritt tillgängligt.
Lika märkligt är resonemanget om ekonomin. Å ena sidan hävdar Hamilton att SVT måste ta betalt när de säljer sina produktioner vidare, så att vi licensbetalare får åtminstone en ”liten del av sådana intäkter”. Å andra sidan berättas det att Reuters bara skulle betala 1000 Euro. Med en intäkt från TV-avgiften på runt 4 miljarder känns det inte som att 9500 kronor gör varken från eller till - däremot komplicerar det så klart hela hanteringen. Det är lätt att misstänka att det resonemanget är konstruerat av någon i TV-huset som jobbar med administration av rättigheter.
Men märkligast av allt är ändå hur Youtube-projektet under EU-valet lyfts fram som en stor framgång. Varför då inte göra så med allt material? Som det står i Hamiltons replik: ”Snacka om att gynna spridning, kreativitet och skapa engagemang!” Javisst, då kör vi!
Tanken på att komma vidare verkar delas av många anställda. Till exempel hörde jag Emma Kronqvist, programchef, entusiastiskt sälja in SVT:s tävlingsbidrag på konferensen Moving Images i Malmö med ord som: ”Nu blir SVT:s material ditt, för det är ju faktiskt ditt. Det är du som betalar tv-licens”. Jag har också fått ett mycket stort stöd från många håll i den här frågan, otippat många från de olika Public Service-bolagen. Det ger mig framtidstro. Men då måste diskussionen tas utifrån rätt frågeställningar och förutsättningar.
Visst använde jag Reuters och bröllopet som exempel i min inledning av debatten. Men jag var tydlig med att det inte handlade om varken det ena eller det andra, så det är synd att så mycket av Eva Hamiltons svar handlar om hennes ståndpunkt i den frågan. Jag kunde inte vara mer ointresserad av den enskilda händelsen. Istället handlar det om hur vi i ett större perspektiv ska betrakta det innehåll som produceras för våra gemensamma medel. Det handlar om att jag vill vara stolt över världens bästa, nyttigaste och mest framsynta Public Service.
Så för att konkretisera och landa i rätt sakfrågor, skulle jag gärna se svar från SVT och övriga Public Service-aktörer på två specifika områden. Jag har givetvis lusläst anslagsvillkoren och sändningstillståndet utan att finna några hinder, så därför undrar jag;
Vad hindrar Public Service-bolagen från att släppa sina egna produktioner under en öppen licens? Jag har resonerat utifrån Creative Commons men är givetvis öppen för en bred diskussion. Det viktiga är att få reda på varför SVT inte vill ge oss fri tillgång, på riktigt, till vårt material.
Varför förefaller det vara orimligt för SVT att kommersiella aktörer fritt får utnyttja materialet? Om mina beräkningar av intäkterna stämmer så handlar det om marginell förstärkning på intäktssidan. SVT räknas kanske inte till den offentliga sektorn som sådan, men visst skulle man kunna agera i PSI-direktivets anda?
Jag förstår att det kan finnas en del svårigheter, till exempel med inköpt material och sådant som redan är producerat under andra förutsättningar. Jag delar er respekt för den ideella upphovsrätten. Men fokusera då istället på det som går att göra idag. Se också till att kommande avtal lämnar så mycket utrymme som behövs för tillgängliggörande värdigt vår moderna tid.
Jag förstår också att det kan vara långsamma processer, men ge oss i så fall ändå en indikation om att vi är överens om riktningen. Att talet om ”fritt tillgängligt” verkligen betyder just det. Svaret vi fått hittills var ju inte bara förvirrande och motsägelsefullt - det var dessutom i huvudsak ett till inte förpliktigande försvarstal. Så vad gäller egentligen, framåt eller stilla?
Avslutar med ytterligare två citat från SVT-medarbetaren Emma Kronqvist: ”Vi gör det vi kan, och ni bearbetar materialet vidare” och ”vårt innehåll är ert”. Nu återstår bara att leverera.
JOAKIM JARDENBERG
vd för utvecklingsbolaget Mindpark
internetdebattör och öppenhetsförespråkare
Bloggar på jardenberg.se
