Mäns problem sopas undan

Jag har aldrig hävdat att män har en ”hemsk belägenhet”. Däremot har jag hävdat att inte bara kvinnor, utan även män, har vissa specifika problem.

Det har av någon anledning triggat igång ett stort antal mycket ­aggressiva ­reaktioner, där jag kallas allt ifrån ”stolle” till ”bisarr”. Detta säger mer om debattklimatet än om mig och min jämställdhetsbok.

Vidare frågar Maria-Pia mig: ”Tror han verkligen att det är feminister som marginaliserat de förut användbara killarna i bruksorterna?”. Nej, det har jag heller aldrig sagt.

Däremot säger jag att det feministiska samhällsklimatet har lett till att mäns problem sopas under mattan. De olika feministiska inriktningarna har under många år pumpat ut budskapet att män ”härskar” med hjälp av något som kallas ­”patriarkal könsmaktsordning” och kvinnor är ”strukturellt underordnade”.

Det är fel. Män och kvinnor har över- respektive underlägen, av samma dignitet, på olika områden.

Det kommer en strid ström av forskningsrapporter som belyser olika slags svårigheter för kvinnor. Sällan väljer forskare att studera områden där män har svårigheter.

Det är ingen slump. Flera forskare har mellan skål och vägg sagt till mig att de har mycket lättare att få forskningsanslag om de lägger in lite feministisk retorik i ansökan.

Feminister säger ofta i debatten att de minsann kämpar lika mycket för båda könens ”frigörelse”.

Det stämmer sällan. Även Boëthius avslöjar sig som ensidig när hon skriver ”feminism handlar om kvinnors frigörelse”.

Sann jämställdhet kan bara uppnås ­genom att i lika hög ­utsträckning intressera sig för båda könens problem. Ersätt ­feminism med humanism!