Den 23 oktober skrev Anna-Karin Eklund, Kristina Gemzell Danielsson och Åsa Regnér ett inlägg på Brännpunkt. De framför en rad välkända argument mot införande av en samvetsklausul i Sverige och uppehåller sig uteslutande vid abort och det presumtiva hot som en samvetsklausul skulle kunna tänkas utgöra. De menar tydligen att abortingreppet är så kontroversiellt och utmanande, att en samvetsklausul skulle kunna stjälpa hela verksamheten. Om de har rätt i denna misstanke, finns kanske anledning att diskutera varför det är så och varför tydligen en stor del av den berörda personalen skulle anföra samvetsskäl att avstå.
Avsikten med vårt inlägg den 21 oktober, var att lyfta samvetsfrågan i ett större och principiellt sammanhang, vilket vi också belyste med flera exempel. Detta kommenteras inte, trots att det helt klart finns en koppling. Kanske är det så att Eklund, Gemzell Danielsson och Regnér menar att det egentligen är rimligt med samvetsbetingade avsteg från gällande regler, praxis och t.o.m. lagar i vissa frågor, utom just abortfrågan.
I ett inlägg på nätet hävdar Per Bauhn en uppfattning som bortser från att vård av människor bärs upp av etiska principer. Bauhn avfärdar samvetet som ”inget annat än känslomässiga övertygelser och sekteristiska föreställningar”, vilket är häpnadsväckande. Inom vården finns, och har alltid funnits, etiska koder som en motvikt mot att ”bara lyda order”. Vi anförde Lex Sarah som exempel. I bl.a. Nu¨rnbergrättegångarna åberopades också en naturrättslig etik som man är förpliktigad att följa. Detta står naturligtvis inte i motsättning till ett demokratiskt samhälle byggt på likhet inför lagen. Men det finns en grundläggande etik som man inte kan rösta bort.
Vår utgångspunkt är att den etiska övertygelsen och människosynen är fundamental för god vård. Samvetsfrågan är av stor betydelse. Att ett vakthållande kring en abortlag, som förändrats väldigt lite sedan sin tillkomst 1974, får till konsekvens att samvetsfrågan knappt ens kan diskuteras, är orimligt. Frågan om samvetsfrihet i vården handlar mer än allt annat om vårdetik, människosyn och värdet av ett personligt engagemang.
CHRISTINA DOCTARE
leg läkare, samhällsdebattör
BENGT MALMGREN
leg läkare
TOMAS SEIDAL
leg läkare, verksamhetschef, Halmstad
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet







