Män låter kvinnor bära skammen för deras hycklande sexualitet, skriver feministen och litteraturvetaren Monika Wehlin.
Vad har vi för män i Sverige? Den frågan ställer jag mig efter att Claes Borgström inte fått sällskap av en enda man i offentligheten, när han tycker att Sverige ska bojkotta fotbolls-VM för kvinnornas skull.
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att männen i det här landet anser att normal manlig sexualitet kräver prostituerade.
Att låta fotbollsförbundets Lars-Åke Lagrell få komma undan med att fotboll inte har med politik att göra är häpnadsväckande och journalistiskt svagsint.
Det är en fråga om politik när två olika värdesystem i synen på sexualitet krockar i samband med att fotbolls-VM utspelar sig i Tyskland i sommar.
I Sverige har vi en lag mot prostitution, till skillnad från Tyskland där prostitutionen är legaliserad.
Genom Lagrells vägran att inse att även idrottsmän och fans kan köpa sex efter matcherna stiger en mansbild fram som gör att varenda kvinna i där här landet, som så stolt säger sig leda världens jämställdhetsliga, borde ta sig en ordentlig funderare.
Vill vi leva med de här männen? Tycker vi att det är ok att grannfruns man åker ner till Tyskland och super och skrålar för fotbollens skull, för att tryffera segern eller nederlaget med ett rejält råknull i något sexbås vid sidan av arenan?
Prostitutionen kan jämföras med det slavsystem som upprättades i den amerikanska södern. Där kunde de vita sinsemellan ha demokratiska och förfinade relationer eftersom de inte behövde utföra några lågtstående arbetsuppgifter, skriver Simone de Beauvoir i Det andra könet. Boken som för 50 år sen beskrev kvinnors villkor i ett samhälle där könsmaktsordning råder.
Nu talar Borgström om trafficing som en modern slavhandel, men den är bara en utväxt av det borgerliga samhällets institution av prostituerade kvinnor. Detta ”världens äldsta yrke” som det brukar kallas är äktenskapets tvilling, liksom synen på kvinnor som horor eller madonnor.
Kvinnor är antingen ärbara fruar eller fnask. Män däremot har genom historien alltid klarat sig undan den typen av kategorisering.I stället har männen
låtit kvinnor bära skammen för deras hycklande sexualitet, som tar vad den vill ha och skyddar sig bakom betalningen.
När det egentligen handlar om att kvinnor inte har rätt till sin egen sexualitet. Den är bara en spegelbild av det män vill ha.
Prostitution är en manlig uppfinning, som finns i alla samhällen över hela världen. Den prostituerade existerar för att mannen alltid ska kunna tillfredsställa sina sexuella begär, samtidigt som han efteråt förnekar henne.
Enligt svensk lag är en sådan sexualitet kriminaliserad. Men i samband med debatten om prostitution och fotbolls-VM blåser en ny vind över Sverige.
I ”den sköna nya världen” som de frihandelsälskande liberalerna förespråkar görs ingen skillnad på människor och ting. Allting går att sälja under frihetens flagg.
Individen är sin egen måttstock utan socialt sammanhang. Pragmatiska lösningar utan moraliska ställningstaganden.
Hur kunde det bli såhär? Var aldrig männen med på tåget mot en annan syn på sexualiteten i samband med lagen som kriminaliserar sexköparen?
Det verkar inte så, i stället stoppar de huvudet i sanden och snoppen någon annanstans och låtsas som att frågan om prostitution inte har med dem att göra. Något i det beteendet känns väldigt bekant och påminner om den eviga debatten om mäns våld mot kvinnor.
Hur länge ska vi kvinnor nöja oss med att de säger: ”Men jag har inte gjort något. Det är de där andra männen.”
Stockholm har blivit kallt sjöng Orup i slutet av förra seklet. I början av 2000-talet har kylan spridit sig över hela landet.
För hur säker är egentligen en kvinna i Umeå - eller i sitt eget kvarter - efter att Hagamannen tycks vara infångad. Han är ju faktiskt en älskad familjefar.
