Under den kommande veckan firas Stockholm Pride. En festival- och seminarievecka lik ett queert Almedalen med seminarier, debatt, mingel och uppträdanden. Gemene man förknippar ofta Pride med den traditionsenliga paraden som sprakar av fest och färg, men den innebär också politisk hetluft då den kritiserats för sina sexuella undertoner samt dess anspråk på det offentliga rum som annars är förbehållet ett heterosamhälle utan utrymme för variation. Något som tenderat att provocera inte minst landets konservativa.

I år väntar en ny utmaning på svenskarna. Thomas Beatie, för de flesta känd som den gravide mannen, har under senare år skapat sensation som en inte okontroversiell symbol för ifråga- sättandet av traditionell köns- dikotomi och som ikon för transpersoners frigörelse. En kamp för likvärdig behandling samt juridiskt skydd mot hat, våld och diskriminering. I år invigningstalar Beatie på Stockholm Pride.

Där finns en symbolisk tyngd, sammanlänkad med den hetsiga debatten kring statens pågående tvångssteriliseringar av transsexuella och den segdragna osäkerheten inför revidering av lagrummet för att inkludera basala fri- och rättigheter. Gruppen negligeras trots grundlagskrav att följa EU:s fördrag om fundamentala rättig- heter. Transsexuella omyndigförklaras då överskridandet provocerar och oförmågan att ge upp den grundläggande identiteten saknas.

Rättigheter som skydd mot hets, hatbrott, diskriminering, nekad sjukvård, brist på arbetsrättsligt skydd och även rätten att efter könskorrigering tillgodoräkna sig tidigare arbetslivserfarenhet berövas oss. Transsexuella stör samhällsordningen och berövas som svar rätten till sina egna kroppar, sin sexualitet, reproduktion, hälsa och självbestämmande. Men även rätten till vår historia och vår framtid. Historieskrivningen är ett revisionistiskt vrak byggt på rädsla för det man inte kunnat tolka, förklara eller begränsa.

Postmodernismen med bas i 50-talets USA låg till grund för politiskt motiverad glömska. Mot en scenografi byggd på efterkrigstidens arbetslöshet, kvinnlig och sexuell frigörelse, skenande ekonomiska och teknologiska framsteg och en ny marknadskultur riktad till köpstarka kvinnor och tonåringar omskapades traditionella könsroller och privilegier. Christine Jorgensens nedslag i dåtida mediekultur var en chock. Kvinnan född som man hotade den kvarvarande trygg-heten i den binära könsordningen. Men könsvariation är inte nytt, utan är historiskt väldokumenterat. Amerikas two-spirits, Indiens hijras är bara två exempel världen över. Europa, från antiken till vår Drottning Kris- tina, sedermera Greven Dohna, uppvisade otaliga exempel. Det enda som förändrats till idag är social och kulturell kontext, samt det medicinska kunnandet.

Överskridande i postmodernistisk kontext hotade samhällets fundament och måste således begränsas. Ingen psykolog eller forskare kunde påvisa sjukligt eller skadligt beteende som bas för patologisering. I stället skapades politiskt motiverade diagnoser i dess ställe och sexuell psykopati var född.

Psykologi och medicin har till uppgift att skapa diskurs och förståelse där sådan saknas. Här misslyckades professionen. I stället skrevs spelregler om för att dölja detta. Kvar stod individen själv i en längtan efter delaktighet som omöjliggjordes av att hen inte platsade i en förväntad social kontext. Lag och praktik blockerar vägen till kulturell acceptans inom normativets ramar och omöjliggör delaktighet. Individen tvingas slå sig fri och tillkämpa sig en plats som inte är självklar. Där ingen väg finns, får vi bygga den. Begränsningen är i sig kampens näring.

Trans och queer är inte begränsat till enbart ideologi, utan vägen till överlevnad och skapande av egna rum. Det bästa görbara utifrån den hand som delats. I botten ligger ofta något så mänskligt som längtan efter familj, samvaro, framtidstro och viljan att leva fri och jämlik. Beaties föräldraskap är i sig oproblematiskt. Det är resultatet av mänsklighet som svarar mot unika förutsättningar och en tradition av mänsklig problemlösning. En grundläggande del av oss alla. Manligheten återfinns inte i anatomin i sig själv utan i identiteten och omvärldens tolkning av densamma. En identitet där den biologiska kroppens reproduktiva förmåga, oavsett benämning, omfamnas och upphöjs till inkludering som del av det nya manliga jaget. Ett sätt att ta tillbaka en stulen existens och skapa en vacker helhet i det unika som skapar människan Beatie. Bortom lagen.