Manlig omskärelse väcker känslor i Sverige. Ingreppet har för judar samma ställning som dopet i en kristen tradition och görs vanligen vid åtta dagars ålder.

Det finns ett stort värde i att inlemmas i en lång traditionskedja. Föräldrarna har ansvaret för sitt barn och bestämmer mycket utan att höra barnet.

Peder Drott gör på SvD Brännpunkt 20/8 hårresande jämförelser mellan omskärelse, barnmisshandel och pedofili. Han påstår också att omskärelse inte har någon positiv effekt.

Risken för njurbäckeninflammation hos omskurna pojkar är mindre än en tiondel, peniscancer är nästan okänd hos män och risken för hiv-infektion är 75 procent mindre.

Det rör sig om väl gjorda studier, publicerade i ledande vetenskapliga tidskrifter. Drotts påstående om nedsatt känslighet i huden på ollonet är en skröna som motbevisats av gjorda studier.

I Sverige görs rutinmässiga provtagningar på alla nyfödda för att identifiera vissa sällsynta sjukdomar.

Ingreppet, liksom vaccinationer, bygger på en kulturellt betingad uppfattning som kan ifrågasättas, men som de flesta i Sverige tycker är rimlig.

Jag har deltagit i många omskärelseceremonier efter lokalbedövning och vet att smärtskriket kan jämföras med det vid blodprovstagning i samma ålder.

Drott skriver att ”professionella instanser är eniga om att stympning inte borde tillåtas”. Manlig omskärelse är inte stympning!

Under den debatt som föregick nuvarande direktiv från Socialstyrelsen deltog jag i en hearing hos riksdagens socialutskott. De allra flesta stödde fortsatt tillstånd, bland andra Svenska Läkarsällskapet och dess etiska råd. Ingen tung förening motsatte sig förslaget.

Socialstyrelsen har sedan utvärderat judisk omskärelse och inte haft väsentliga kritiska synpunkter.

Drott har rätt i kritiken av omskärelse av litet äldre pojkar utförda av mindre kompetenta individer under primitiva förhållanden i hemmiljö. Ingreppet bör göras inom sjukvårdens ram för den muslimska befolkningen.

Föräldrar väljer det bästa för sina barn. Det innebär för judar och muslimer ett i det närmaste riskfritt ingrepp (om det utförs på kompetent sätt) på pojkar, som då inlemmas i en kulturell gemenskap samtidigt som det har medicinska fördelar.