DO fick i februari kritik av Riksrevisionen för sättet som DO bedrev sin verksamhet på. För att komma till rätta med några av problemen som Riksrevisionen uppmärksammade, föreslår DO nu att fler än DO ska driva diskrimineringsärenden.
Även om företagen anser sig ha handlat rätt väljer många en dyr förlikning istället för en ännu dyrare process.
Åsa Erlandsson och Torbjörn Ström.
Vi ser risker med förslaget som kan bli tandlöst om inte DO:s verksamhet samtidigt ses över. Näringslivet är betjänt av en rådgivande och utbildande instans i diskrimineringsfrågor. Diskriminerade individer behöver en kompetent processförare som driver prejudicerande ärenden. Frågan är om det är möjligt att framgångsrikt bedriva bägge dessa verksamheter inom samma myndighet. Våra erfarenheter från arbetsrätt och tvistelösning pekar mot att det vore bättre att dela upp verksamheterna.
Vid granskning av DO:s tre första verksamhetsår fann Riksrevisionen i februari att DO stod inför flera strategiska utmaningar. Riksrevisionen konstaterade att DO:s verksamhet i allt för stor utsträckning har blivit ärendestyrd och fått en reaktiv karaktär medan tillsyn och det främjande arbetet fått stå tillbaka. Som svar på Riksrevisionens kritik föreslår DO nu att fler aktörer ska driva diskrimineringsärenden genom olika former av ekonomiskt stöd. Det är bra att DO konstruktivt försöker komma till rätta med situationen. Men vi är tveksamma till följderna av den ordning DO föreslår.
Ett återkommande faktum är nämligen att många ärenden hos DO slutar med förlikning. Näringslivets organisationer har påpekat att de återkommande förlikningarna kan ha att göra med att en fällande dom utestänger företaget från offentliga upphandlingar. Därtill finns den överhängande risken att det utpekade företaget drabbas av negativ publicitet i samband med den rättsliga prövningen, oavsett utgången av densamma. Även om företagen anser sig ha handlat rätt väljer många därför en dyr förlikning istället för en ännu dyrare process – allt för att eliminera riskerna för de långsiktigt mer kostsamma effekterna av en fällande dom. Ett ytterligare problem med förlikningar är att de tenderar att tolkas som ett medgivande från det utpekade företaget att diskriminering ägt rum, vilket inte alls behöver vara fallet.
Vi bedömer att det genom den föreslagna nyordningen finns en risk att ny en marknad öppnas där företag riskerar att stämmas på mer eller mindre goda grunder i syfte att pressa fram förlikningar. En sådan ordning leder inte till att det bildas mer rättspraxis och kommer knappast främja arbetet med att komma tillrätta med den diskriminering som finns i samhället.
Till detta kommer att DO för oss - som arbetar med rådgivning inom arbetsrätt och tvistelösning åt företag och myndigheter – i dag framstår som en olycklig konstruktion. Kombinationen av främjande och granskande roller är svår. Ska DO vara framgångsrik i sitt främjande och förebyggande arbete måste DO erövra företagens förtroende. Det kan DO inte göra om DO samtidigt som part driver ärenden mot företagen, i alla fall är det vår erfarenhet att DO inte har klarat av det hittills.
Vårt förslag till politikerna är att överväga en nyordning av DO. Det finns ett behov av en aktivt stödjande och rådgivande instans i diskrimineringsfrågor. Vårt näringsliv verkar i en föränderlig miljö och dagligen uppstår värderings- och kulturkrockar och frågor som inte självklart har enkla svar. Denna analyserande, förebyggande och utbildande verksamhet skulle med fördel kunna brytas ur till ett mångfaldsråd eller liknande. I denna verksamhet behövs kultur-, religions- och samhällsvetenskaplig kompetens.
DO skulle kunna bli en mer renodlat prövande och processdrivande myndighet med tonvikt på den juridiska kompetensen att tolka gällande lagstiftning, utöva tillsynsverksamhet och driva enskilda ärenden i syfte att förebygga och sanktionera men också att få fram fler prejudikat – som den rådgivande enheten kan nyttiggöra i det förebyggande och främjande arbetet.
En sådan nyordning löser sannolikt inte förlikningsproblematiken, som i sig är en svår fråga, men bör ändå utgöra ett viktigt led i att skapa en bättre dialog mellan näringslivet och DO.
ÅSA ERLANDSSON
TORBJÖRN STRÖM
advokater Setterwalls
