Alla, inte bara medborgarna, måste bidra till att EU vidtar de reformer och åtgärder som krävs för att ta sig ut ur krisen.

Pierre Schellekens

På tisdagen valde elva EU-länder att gå vidare i arbetet för att införa en skatt på finansiella transaktioner. Detta innebär att det ekonomiska samarbetet fördjupas ytterligare och att den inre marknaden stärks. De elva som nu går vidare med denna skatt representerar 90 procent av eurozonens BNP och 60 procent av hela EU:s BNP. Den nya skatten kommer i rätt tid och medför en rad fördelar. Sverige har valt att stå utanför.

Under de senaste åren har medlemsstaterna – eller snarare skattebetalarna – beviljat finanssektorn stöd och garantier i storleksordningen 4,6 biljoner euro. Nu är det finanssektorns tur att lämna sitt bidrag till samhället. Om alla andra sektorer i vårt samhälle – från industrin till jordbruket och tjänstesektorn är med och bidrar – bör finanssektorn också vara det.

Genom en gemensam skatt på finansiella transaktioner stärks den inre marknaden och konkurrensen ökar när ett lapptäcke av nationella system ersätts av ett enhetligt regelverk. Det blir både enklare och billigare för företag i alla EU:s medlemsländer att följa lagstiftningen och rättssäkerheten ökar med ett enhetligt system som tillämpas av en betydande del av den inre marknaden. Vidare innebär skatten att finanssektorn kommer att ge ett mer rättvist bidrag till statskassan.

Sverige är ett av de medlemsländer som starkt motsätter sig införande av skatt på finansiella transaktioner. Argumenten bottnar oftast i de negativa erfarenheter som Sverige upplevde när man införde en liknande skatt på 80-talet.

Men skillnaderna mellan Sveriges så kallade ”valpskatt” och den skatt som ett antal medlemsländer har beslutat om idag är betydande. EU-kommissionens förslag har en bredare skattebas, och lägre skattesatser. Den svenska varianten från 80-talet medförde skattesatser på 0,5 procent till hela 1 procent medan den skatt som nu planeras i stora delar av den europeiska ekonomin kommer ha skattesats på mellan 0,01 procent till 0.1 procent. Skatten innehåller också noga utformade skyddsnät emot utflyttning av finansiella institut. Skatten omfattar samtliga finansiella transaktioner som har en koppling till ett deltagande medlemsland, oberoende av var den äger rum. Även finansiella institutioner som verkar utanför unionen men med kunder från ett av de elva EU- länderna kommer att omfattas av transaktionsskatten.

Att denna låga skatt skulle få finansinstitut att flytta till Wall Street, Zurich eller Hong Kong, och överge en betydande del av den inre marknaden bedöms som relativt osannolikt. EU-kommissionens förslag innehåller med andra ord ett flertal åtgärder som försäkrar att utflyttning är meningslöst, och därmed inte utgör en risk.

Skatten ger dessutom inkomster som kan återinvesteras i tillväxtfrämjande åtgärder, och stärker den inre marknaden genom förenklingar för företagen. En stark inre marknad är avgörande för EU:s framtida tillväxt, och därmed även Sveriges.

Vi måste även beakta vilka alternativ som finns att tillgå. Vissa hävdar att det inte är rätt tid att införa en ny skatt, men verkligheten är den att EU:s medlemsländer måste hitta nya inkomstkällor för att kunna stärka sina statsfinanser. Vi vet att många medlemsländer börjar närma sig, eller redan nått smärtgränsen vad gäller åtstramningar. Alternativet till en liten skatt riktad mot den finansiella sektorn vore höjd skatt på arbete eller fortsatta nedskärningarna inom den offentliga sektorn.

Vi beräknar att skatten kan ge de deltagande länderna intäkter på tiotals miljarder euro per år och föreslår att en del av intäkterna skall gå till EU:s budget för att minska medlemsavgiften för de deltagande länderna. Detta kommer inte vara fallet med den svenska medlemsavgiften.

Skatten på finansiella transaktioner innebär många konkreta fördelar för såväl enskilda länder som unionen i sin helhet, men först och främst handlar det om ett gemensamt ansvar. Alla, inte bara medborgarna, måste bidra till att EU vidtar de reformer och åtgärder som krävs för att ta sig ut ur krisen.

PIERRE SCHELLEKENS

chef för EU-kommissionens representation i Sverige