EU-kommissionären Cecilia Malmström har parallellt med sitt agerande för införandet av EU-datalagringsdirektivet (all telekommunikation ska lagras hos teleoperatören för eventuellt analys av polis och underrättelse organisationer) hetsat SWIFT-avtalet igenom EU-parlamentet.
SWIFT (Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication) är Europas telekommunikationsnät för praktiskt taget alla ekonomiska transaktioner mellan privatpersoner, banker och företag. USA har krävt tillgång till dessa data via SWIFTS Trivial File Transfer Protocol. Därmed får USA en unik insyn i samtliga europeiska privata bank- och företagstransaktioner. Att USA utövar politisk tryck på EU beror på en teknologiförändring till EUs fördel: SWIFTservern i USA är inte längre behöv- lig, då SWIFT nu använder sina europeiska servrar i Nederländerna och Schweiz.
Det behövs ingen spegling längre via USA, som därmed förlorade kontrollen över dessa transaktioner. Effekten är att Swiftavtalet ökar USAs möjlighet till en fullständig unik insyn i de europeiska företagens ekonomiska arbete, handlande och därmed affärshemligheter.
Malmströms tämligen stora ointresse för integritetsfrågor visade sig redan i början av året när EU-parlamentet stoppade det första Swiftavtalet. Trots att hon ”ärvde” avtalsutkastet, gjorde hon inget för att stoppa eller förändra innehållet utan skickade den till parlamentet, som slutligen röstade ner den.
Nu skulle den omförhandlas och framförallt känsliga integritetsfrågor angående privatpersoner och företag skulle regleras. Bland annat sade parlamentet nej till en 5-åriga lagring av alla data, förbud mot överföring i ”klump” (bulktransaction) och man krävde mycket långtgående dataskyddslagar. Malmström påstår att ”betydande framsteg” har gjorts. Vari består de? Den 5-åriga lagringen av alla data finns kvar. Dataintegriteten ska skyddas genom att Europol (en europeisk polisorganisation) ska se till att allt gå rätt till (!). Och om man blir oskyldig misstänkt, så ska en rättelse ske.
Ingenting nämns om hur detta ska genomföras och att det principiellt och tekniskt inte är möjligt. Det är förvånande hur en liberal svensk EU-kommissionär kan agera så, när en självklar utgångspunkt för varje beslut i integritetsfrågor måste vara rätten att bevara sitt eller företagets ”privatliv”.
Malmströms agerande visar tydligt hennes ointresse att skydda EU-medborgarnas privata sfär och integritet. Hon kämpade för såväl införandet av FRA-lagen och som EU-kommissionär för datala- gringsinitiativet. Därmed önskar hon sig inte bara den genomskinliga privatpersonen utan även i stigande grad det genomskinliga företaget.
Varje gång polisen eller underrättelseorganisationer önskar mer avlyssning, scanning och övervakning är Malmström på plats och hjälper till vid införandet. SWIFT-avtalet ger USA unika inblickar i vår privata och företagsmässiga ekonomi utan verkliga möjligheter av korrektur, när data missbrukas. Nationell och internationell forskning på detta område visar entydigt att om man ger möjligheter till missbruk av data, som har ”lämnat säkerhetszonen”, så missbrukas dessa för eller senare. Att amerikansk terrorlagstiftning tillåter att helt oskyldiga europeiska människors och företags banktransaktioner utlämnas till USA visar igen att forskningsresultaten är korrekta och att Malmström har fel.
DETLEF QUAST (FP)
Fil Dr, D.P. F.d Guest Prof, University of Applied Sciences, Tyskland
