Ica, Coop och Axfood dikterar alltmer villkoren för oss konsumenter. Detta handlaroligopol lyssnar inte längre på konsumenten utan styr genom diktat.
Tillsammans svarar detta maktsyndikat för över 94 procent av all försäljning av livsmedel på den svenska matmarknaden. I kraft av sin position arbetar de tre företagen hårt för att kraftigt beskära valfriheten i butik.
Får de som de vill kommer vi konsumenter i framtiden inte att kunna välja mellan Löfbergs Lila, Gevalia, Zoega med flera varumärken utan blir mer eller mindre hänvisade till handelns egna produkter, typ Icas, Coops, Signums eller Axfoods Eldorado kaffe.
Utbudet begränsas till egna märkesvaror, EMV. Detta synsätt bottnar i bristande respekt och känsla för vad vi konsumenter vill ha och att vi tycker olika.
I alla undersökningar som granskat vilka preferenser vi konsumenter har då det gäller mat framträder följande prioriteringar:
• Valfrihet, ett rikt utbud av bra produkter.
• Tydlig information om produktens ursprung.
• Bra pris, prisvärda produkter.
• Information om vem som har tillverkat varan, inte bara för vem.
• Tydlig information och deklaration om vad produkterna innehåller och hur de har tillverkats, sett ur miljö- och etiska aspekter.
• Information som upplyser konsumenten om produktens användningsområden.
Trots dessa entydiga indikationer satsar de tre stora aktörerna intensivt på att utveckla sina egna varumärken. Frågan är: till gagn för vem? Mer än för dem själva?
Det skrämmande är att de avser att ytterligare lyfta fram och stärka sina egna varumärken, EMV, på bekostnad av valfriheten och mångfalden.
Vi konsumenter vill ha bra produkter till bra priser, det är självklart. Men vi vill också själva kunna välja produkter. Då krävs det att det finns något att välja mellan.
Får utvecklingen fortsätta kommer gamla planekonomer i öst att känna sig väl hemmastadda i våra butiker: inget att välja på utom kedjans egna produkter, som man inte vet varifrån de kommer.
Ett aktuellt exempel på oligopolets beteende och synsätt är vad som hände när Vivo Stockholm – en organisation för fria handlare i samverkan – på grund av missnöje med Axfood som leverantör valde att i stället bli kund till Bergendahls, en fristående grossist.
Axfood har på ett mycket osmakligt sätt svarat med att hota enskilda handlare för att de inte längre vill ha Axfood som affärspartner.
Oligopolet sätter inte valfrihet och kundnytta i centrum utan svarar och agerar med maktspråk.
Vi konsumenter vill ha valfrihet och ett rikt utbud av produkter till bra priser. Vi vill ha information om produkten såväl vad gäller innehåll som produktionstekniska och etiska aspekter.
De riktiga varumärkena har oftast positionerat sig utifrån att framhäva vissa egenskaper och värden, vilket underlättar för oss konsumenter att välja och hitta rätt.
Sammantaget vill vi konsumenter inte alltid ha EMV eftersom det innebär minimerande av valfrihet och mångfald av produktutbudet i butiken.
Ägarna av de alternativa varumärkena – livsmedelsindustrin – förlorar. De har utvecklat sina produkter, varumärken och produktnamn för att framhäva just sina produkters speciella egenskaper och värden.
Deras mål är att göra det lätt för oss konsumenter att hitta just ”vår” produkt. Genom sina varumärken har livsmedelsindustrin instrumenten för att informera och marknadsföra sina produkter.
Investeringar i utveckling av nya produkter sker utifrån att industrin har möjlighet att sälja. Incitamentet är möjligheten att stärka konkurrensförmågan och att genom utveckling skapa nya marknadsnischer.
Oligopolets satsningar på EMV reducerar konkurrensen, stänger ute de riktiga varumärkena. Handeln har av naturliga skäl inte samma fokus och kompetens som industrin har inom respektive produktområde.
Den entydiga utvecklingen mot EMV slår redan nu hårt och kommer att slå allt hårdare mot svensk livsmedelsindustri. Utslagningen kommer att accelerera och medföra dramatiska konsekvenser.
Det är inte längre på marknadsplatsen – d v s i butiken – som slaget står, utan hos ett handfull inköpspotentater inom oligopolet som beslutar om vad vi konsumenter ska få handla.
Livsmedelsindustrin är rädd för att hamna i onåd och har låtit sig motas in i ett hörn och sitter mer eller mindre i knäet på Ica, Coop och Axfood. Den tycks ha accepterat att deras egna produkter lyfts ut ur butiken eller ges sämre placering mot att de i bästa fall får ett leverantörskontrakt för legoproduktion, i bästa fall under ett par år.
Hoppingivande är att det under senare år etableras fler och fler nya livsmedelskedjor som utmanar oligopolet.
Vi kan kanske hoppas på ökad mångfald och konkurrens i butiksledet, men dessvärre satsar flertalet av dessa nya livsmedelskedjor på ett mycket begränsat sortiment och med ett stort inslag av EMV.
