Vi ifrågasätter inte vikten av religionsdialog, som Bo Larsson tycks tro (Brännpunkt 17/3). Det vi diskuterat och ifrågasatt är att Svenska kyrkan har anställt en imam. På Sofia församlings hemsida presenteras han som ”Svenska kyrkans förste imam”, och han ser som sin uppgift att ge en sannare bild av islam. Han ska således, avlönad av Svenska kyrkan, förkunna islam. Vi trodde att det var en självklarhet att man som anställd religiös ledare i Svenska kyrkan omfattar en kristen tro, och inte i sitt uppdrag förkunnar en annan religions trosuppfattningar.
Men istället för att få en rejäl motivering och teologiska klargöranden när det gäller detta, beskylls vi av Bo Larsson för intolerans och naivitet.
Hela den debatt som förts i kommentarer och i bloggar på nätet, samt i andra sammanhang, avfärdas och beskrivs som att intoleransens dammluckor öppnats. Detta är maktspråk från den som vill lägga locket på och på så sätt tro att man kan smita från debattens sakfrågor.
Oron för extremister kan inte få diktera villkoren för vad som kan och inte kan diskuteras i samhället.
De flesta av diskussionerna har dessutom handlat om identitet, och om var gränserna går mellan religionsdialog och religionssammanblandning. Den debatten behöver kyrkan bemöta, här vore en dialog viktig. Men det vill man – eller kan man – uppenbarligen inte.
Bo Larsson påpekar att Svenska kyrkan är Sveriges största trossamfund och hävdar att kyrkan därför inte enbart har ansvar för sin egen verksamhet, utan för alla troende, oavsett religiös tillhörighet. Detta är ett häpnadsväckande påstående. Svenska kyrkan går alltså inte längre att avgränsa?
Det vittnar också om självuppfattningen hos en kyrka som fortfarande tror att den är statskyrka. Men det är staten som har till uppgift att se till att dess medborgarna ges förutsättningar att utöva sin religion.
Dessutom, i respektens och religionsdialogens namn: är det inte också förmätet? Det finns nog en och annan representant för andra religioner än kristendomen som betackar sig för att slutas upp i Svenska kyrkans famn.
I Bo Larssons artikel kan man få intrycket av att undertecknade har inflytande över hur kyrkan använder sina medlemmars pengar. Så är inte fallet.
Man kan också få uppfattningen att det inte satsas något på religionsmöten idag. Detta är inte sant. Listan över nätverk och kontaktpersoner som arbetar med dessa frågor är lång. Det finns exempelvis sedan flera år ett Centrum för Religionsdialog i Stockholm, som finansieras av Svenska kyrkan.
Utifrån den livliga diskussion som förs bland kyrkans medlemmar nu, vore det välkommet om Svenska kyrkans biskopar bidrog till genomlysning, teologisk reflektion och inte minst saklig debatt i de här frågorna.
Tystnaden, så långt, är bekymmersam. Är vi naiva som förväntar oss en linje i Svenska kyrkans synsätt och tro?
ANNIKA BORG
teol dr, författare och präst i Svenska kyrkan
JOHANNA ANDERSSON
präst i Svenska kyrkan
