Energifrågan riskerar att få fortsätta att fungera som politikens offerlamm.

Sveriges folkvalda går i otakt med folket när det gäller tillväxt och välfärd, visar en ny Sifoundersökning som vi presenterar i dag. Medan folket vill ha större satsningar på den basindustri som utgör ryggraden för landets välfärd via sina exportintäkter, så skapar politiken inte förutsättningar att investera för basindustrins framtid.

I SVT:s Agenda i söndags påstod samtliga partiledare att de sätter jobben i första rummet. Men i frågan om industrins långsiktiga energiförsörjning kan de inte ens sätta sig ner och prata med varandra, än mindre erkänna att kärnkraftsfrågan har med saken att göra. Detta oroar oss, och det är därför som vi nu gemensamt tar till orda.

Vi ser ett land där exporten står för hälften av vår BNP och där industrin som bär denna export fortsatt är helt avgörande för vårt lands framtida utveckling och välfärd. Där samma industri behöver energiförsörjning, kompetensförsörjning och infrastruktur för att kunna utvecklas. Vi ser en befolkning som fullt ut inser dessa samband och som har en hög tilltro till industrins möjligheter.

Hela 64 procent av befolkningen anser att basindustrin har en stor betydelse för Sveriges utveckling i dag. En stor majoritet anser att Sveriges kompetens inom basindustri är större än andra länders och att världens efterfrågan på basindustrins produkter kommer att öka. En mycket stor majoritet, nio av tio, tycker att Sverige bör satsa mer än i dag på att utveckla och stärka basindustrin. Det saknas inte tilltro till svensk industri!

Men vi ser också att samma befolkning inte tror att detta kommer att ske. Sex av tio svenskar tror att Sverige kommer att satsa mindre på basindustrin trots att nio av tio vill satsa mer. Det låter kanske konstigt, men slutsatserna är fullkomligt logiska: Problemet är att basindustrin har lysande framtidsutsikter att utvecklas, om rätt villkor ges. Men rätt villkor ges inte.

Orsaken till problemen finns på flera plan. Ett är utbildningspolitiken. Tillgången till kompetent arbetskraft är viktig för konkurrenskraften. Men alltför få väljer utbildningar som leder till industrin och eleverna flyr regeringens lärlingssystem. Bara varannan fullföljer, enligt en rapport från Skolverket. Sverige behöver också reformera miljöprövningen. Nuvarande system avskräcker från förnyelse av industrianläggningar, hindrar effektiviseringar och skrämmer utländska investeringar från Sverige.

Den kanske största utmaningen finns dock i energipolitiken. Många inser att basindustrins behöver långsiktiga besked om energiförsörjningen, men att politikerna inte klarar att ge de beskeden. Hela 92 procent av de tillfrågade anser att politikerna har ett ganska stort eller mycket stort ansvar för att basindustrin har en trygg energiförsörjning. En tydlig majoritet, 57 procent, anser att riksdag och regering har det främsta ansvaret. Men precis som i söndagens debatt tar inte politiken det ansvarat. I stället kommer nya oroande signaler.

En ny utredning om vattenkraften kan minska produktionen med fem procent när istället varje förnybar kilowattimme från vattenkraften behövs för att reglera den ökade andelen vindkraft.

När det gäller kärnkraft saknas såväl politiska som ekonomiska förutsättningar att ersätta befintliga reaktorer, det senare till följd av svensk särbeskattning av kärnkraft. Regeringen har också helt nyligen meddelat att koncernbidragsreglerna inte får utnyttjas i framtida kärnkraftsprojekt om ägandet understiger 90 procent, trots att det just är ett sådant delägande som vore aktuellt om industrin ska vara ägare i kärnkraft.

Den politiska retoriken har också fjärmat sig från den energipolitiska verkligheten. Måttet energiförbrukning per capita drivs av många politiker som ett argument för att vi ”slösar” med el i Sverige. En ledamot i riksdagens näringsutskott sa tidigare i år till TT att ”Sverige har en hög energianvändning jämfört med de flesta andra länder. Vi ligger ungefär dubbelt så högt som Danmark”. Men jämförelsen mellan Sverige och Danmark är som att jämföra äpplen med päron. Den tar inte hänsyn till att Sverige förser omvärlden med energiintensiva varor.

I Lissabonfördraget anger EU tre viktiga mål för framtiden: Hållbarhet, konkurrenskraft och leveranssäkerhet. Framtiden måste innebära att produktionen effektiviseras. Någon annan väg finns inte. Men utflyttning av industri ur Sverige leder till varken hållbarhet, konkurrenskraft eller leveranssäkerhet.

Basindustrin behöver förutsättningar för en säkrad framtida baskraft i det svenska energisystemet, det vill säga vattenkraft och kärnkraft. Det vill, som vi förstått saken, även alliansen och Socialdemokraterna. Men söndagens debatt antyder att energifrågan riskerar att få fortsätta att fungera som politikens offerlamm.

Vi står inför ett tydligt identifierat problem; Sveriges framtida tillväxt och välstånd, med ett lika tydligt folkligt förslag till åtgärd; ökad satsning på basindustrin, men utan någon praktisk politisk handling som stödjer en utveckling i denna riktning. Vi tror på Sverige och ser, liksom svenska folket, vilka möjligheter som finns. Men vi räds det maktpolitiska spelets betydelse för utfallet.

ANNIKA LUNDIUS

vice vd Svenskt Näringsliv

MAGNUS HALL

CEO, Holmen

JONAS ABRAHAMSSON

CEO Eon Sverige