Maktobalans mellan könen får inte sopas under mattan, i synnerhet inte av borgerliga politiker.

Jenny Sonesson och Birgitta Wistrand

Tyvärr förvånas vi inte av Timbros replik på vår artikel om tankesmedjans syn på jämställdhet (9/5). Eva Cooper fortsätter hävda att borgligheten ska ägna sig åt en laissez-faire jämställdhetspolitik. Uppgivna noterar vi att Cooper lever i villfarelsen att feminister kräver att alla individer ska göra exakt samma val. Själva kärnan i jämställdheten bygger tvärtom på övertygelsen att kvinnor och män ska ges möjlighet att utveckla intressen, drömmar och anlag bortom könsrollernas begränsningar. I synnerhet när vi vet att begåvning är jämt fördelad hos könen. Därför är vi kritiska mot mediekoncernens Egmonts satsning på könssterotypa flick- och pojktidningarna till svenska barn i åldrarna 6–10 år.

I Timbros värld har det emellertid ingen betydelse om parlament, näringsliv eller föräldraskap är enkönat. Vi häpnar över att Eva Cooper ifrågasätter den representativa demokratins ideal att spegla befolkningen när hon argumenterar mot värdet av jämn könsfördelning. Vi undrar om hon resonerar på samma sätt när det gäller etnisk tillhörighet.

Det är märkligt att en tankesmedja vägrar ta till sig fakta. För det handlar om fakta – inte om tyckande. Kvinnor utgör en majoritet av världens absolut fattigaste. Fler pojkar än flickor får utbildning. I alla länder på jorden tjänar och äger kvinnor mindre än män. Drygt 80 procent av världens parlamentariker är män. Mödradödligheten är en humanitär katastrof i det tysta. Herrklubben Vatikanen och andra misogyna religiösa ledare ges fortfarande inflytande över kvinnors kroppar.

EU är fortfarande oerhört könsuppdelat. Få av EU:s 27 medlemsstater leds av kvinnor och de parlamentariska församlingarna lider underskott på kvinnor. Miljoner välutbildade kvinnor i EU kan inte arbeta alls, eller så mycket som de vill, på grund av att det inte finns barn- och äldreomsorg. Av de examinerade från Europas universitet är 60 procent kvinnor men i länder som Italien och Malta lönearbetar bara fyra av tio kvinnor i arbetsför ålder.

Att kvinnor får sämre ekonomisk utdelning av sin utbildning visar åtskilliga studier inom OECD. Cooper ropar på ökad privatisering av offentlig sektor som den allenarådande lösningen. Men borgligheten måste även våga gräva djupare och ställa obekväma frågor om hur könens förutsättningar skapas och reproduceras.

Varför är 70 procent av Sveriges chefer män? Varför sjunker löner och status när kvinnor kommer in i traditionellt manliga yrken? Varför har Sverige en av världens mest könsuppdelade arbetsmarknader? För att få svar behövs bland annat mer genusforskning.

Delegationen för jämställdhet lät förra året granska fyra svenska läroböcker i historia. Sammanlagt namngavs 62 kvinnor och 930 män. I de över 550 arbetsuppgifterna till en av läroböckerna namnges hundratals män men endast en kvinna; Kalmarunionens drottning Margareta. Kvinnorna blir märkligt nog allt färre i historieböckerna ju längre fram man kommer i tiden. Det här är ett exempel på hur män omedvetet kvoteras i samhället. Hur påverkas skolelever av att historien presenteras som en manlig angelägenhet?

Vi förespråkar dock inte lagstadgad könskvotering till varken utbildningar eller bolagsstyrelser. Den enda lagstadgade könskvotering vi välkomnar är fler öronmärkta pappamånader. Även män drabbas av genusstrukturer, inte minst när det gäller föräldraskap.

Maktobalans mellan könen får inte sopas under mattan, i synnerhet inte av borgerliga politiker. Genom medvetenhet och kunskap kan attityder, agerande och beslut påverkas. Vi kan då kvotera i huvudet istället för med lagboken.

Könsmaktsordningen utgör ett av de största hindren mot ökad frihet och ekonomisk tillväxt i världen. Timbros antiintellektuella hållning skadar borgligheten, inte minst genom av att spä på nidbilden av borgligheten som omedveten, okunnig och omodern när det gäller jämställdhet.

BIRGITTA WISTRAND

ordförande Fredrika-Bremer-förbundet, tidigare riksdagsledamot för Moderaterna och fil.dr. genusvetenskap

JENNY SONESSON

ledamot av Timbros borgerliga framtidskommission och medlem i Folkpartiet