En på senare tid uppmärksammad problematik är den ökande ”missmatchen”, som visar på ett stort och växande problem för svenska företag. Det finns i dag många lediga jobb i företagen, och många arbetslösa – men dessa saknar relevant utbildning eller erfarenhet för att kunna fylla efterfrågan från företagen som vill anställa. Detta hindrar naturligtvis företagens expansion och gör att många människor fastnar i arbetslöshet och ett utanförskap, helt i onödan. På sikt är det ett stort problem, som medför högre arbetslöshet, lägre tillväxt och sämre finansiering av vår gemensamma välfärd.
Arbetsförmedlingen måste utsättas för konkurrens och fler privata aktörer tillåtas.
Magnus Andersson och Per Ankersjö
Att detta problem har uppstått är ingen slump, det är ett symptom av den arbetsmarknadspolitik som förts i Sverige under decennier. Den stela lagen om anställningsskydd (Las) samt höga ingångslöner stänger dörren till arbetsmarknaden för många ungdomar, vilket gör det omöjligt att skaffa sig den arbetslivserfarenhet som behövs för att kunna gå vidare till mer avancerade arbetsuppgifter.
Ett annat problem som har identifierats i sammanhanget är att många läser utbildningar som inte leder till de jobb som efterfrågas och att utbildningarna saknar koppling till näringslivet. Vi betalar alltså stora summor för att utbilda människor, som ger dem stora studieskulder, men ingen möjlighet till ett arbete.
Ett tredje problem är att arbetsförmedlingen inte är tillräckligt effektiva med att förmedla arbeten.
Socialdemokraterna som i mångt och mycket har byggt upp detta system tar i vanlig ordning inte till sig problematiken, utan delar istället ut den vanliga medicinen med högre a-kassa, högre skatt och Ams-åtgärder. Hur detta ska leda till en bättre matchning på arbetsmarknaden, ja, säg det?
Moderaterna å andra sidan agerar genom att lägga över frågan på företagen och menar att det är deras ansvar att ta in och lära upp fler ungdomar. Inte heller det är att ta ansvar. Även om många företag är duktiga på detta, så är det inte deras uppgift att lösa problemet. Därför är det dags att verka för en politik som gör det gynnsamt att utvecklas och nyanställa som företagare.
För att minska missmatchen är det arbetsmarknadspolitiken som behöver förändras. Las behöver bli mer flexibel, så att unga kan få stanna på arbetsplatsen även när företag drar ner på personal, om de bedöms ha det som krävs. Samarbetet mellan skolan och företagen måste bli bättre, så att steget in i arbetslivet underlättas. Dessutom måste arbetsmarknadsutbildningarna effektiviseras och få ett fokus på att göra människor anställningsbara.
Men en av de viktigaste reformerna som krävs för att komma till bukt med glappet mellan de som i dag är arbetslösa och de lediga jobben är att Arbetsförmedlingen måste utsättas för konkurrens och fler privata aktörer tillåtas. Det skulle göra att fler aktörer får i uppdrag att lösa arbetslöshetsproblematiken. Utöver detta krävs ingångslöner som kan ge unga och nyanlända utan erfarenhet jobb.
Men självklart räcker inte lagstiftning i riksdagen. Det lokala företagsklimatet utgör en mycket viktig del för att skapa förutsättningar för fler människor att få jobb. De regionerna med ett bra företagsklimat har ett mindre glapp mellan arbetslöshet och lediga platser.
Sverige står inför stora utmaningar och en av dem är att fler arbetslösa ska kunna ta de lediga jobben. För att klara det krävs politiskt mod – som än så länge vare sig socialdemokrater eller moderater visat upp.
PER ANKERSJÖ (C)
ordförande i Stockholmscentern
MAGNUS ANDERSSON (C)
kommunalråd i Solna stad
