Moderaterna kommer vid årsskiftet att lägga fram ett förslag som syftar till att anpassa gymnasieprogrammens storlek efter läget på arbetsmarknaden (SvD 23/8). Att utbildning behöver kopplas till jobb är självklart.
Det fria skolvalet och friskolereformen är historiska segrar.
Rasmus Törnblom
Att göra det genom att anpassa gymnasieprogrammens storlek efter läget på arbetsmarknaden är dock fullständigt galet. Går förslaget igenom skulle det vara startskottet för nedmonteringen av friskolereformen och det fria skolvalet.
Den svenska friskolereformen ger friskolornas huvudmän möjligheten att så länge de uppfyller Skolinspektionens krav starta vilka av de nationella programmen de vill. Vilka program som friskolorna väljer styrs av en konstruerad marknad i form av det fria skolvalet. Utbudet i form av utbildningsplatser och skolor, efterfrågan i form av antalet elever och deras önskemål, men också indirekt av arbetsmarknadens behov och antalet högskoleplatser.
Ändras förutsättningarna på arbetsmarknaden eller antalet högskoleplatser kommer detta också att påverka de val som eleverna gör och därmed utbudet. Det är också rimligt att anta att Skolverket och Skolinspektionen kvalitetssäkrar kurserna och programmen så att dessa uppfyller sina syften. Märker man att vissa kurser eller program inte leder till jobb eller vidare studier är det innehållet i programmen och kurserna som behöver ändras eller tas bort. Att däremot införa kvoter och centralplanera antalet platser på programmen skulle sätta konkurrensen ur spel.
Vill man som politiker styra utbildningen utifrån arbetsmarknadens behov är det på högskolorna anpassningarna behöver göras. På högskolan spetsutbildas man för ett begränsat antal arbeten. Alla inser det orimliga i att spetsutbilda för många människor i 3–5 år för ett begränsat antal arbeten.
På gymnasiet är det däremot annorlunda. På de högskoleförberedande programmen, däribland det estetiska programmet, så utbildas man brett för att efter avslutade studier kunna gå vidare till någon av högskolans många utbildningar. Att föreslå begränsningar av antalet platser på ett studieförberedande program är som att säga att för många människor högskoleutbildar sig. Det tror jag inte är Moderaternas mening.
Är det någonstans i gymnasieskolan där diskussionen om att anpassa andelen platser efter arbetsmarknadens behov skulle kunna föras så är det på dem program som är direkt kopplade till specifika yrken, det vill säga vissa av de yrkesförberedande programmen. Nu är det dock inte det som har gjorts utan diskussionen handlade om det estetiska programmet.
Det fria skolvalet och friskolereformen är historiska segrar som har möjliggjort klassresor, skapat vägar för fler att lära sig på sitt eget sätt och byggt broar mellan människor med olika bakgrunder och förutsättningar. Bara detta borde vara skäl nog för att försvara dessa mot centralplanering och klåfingrighet.
RASMUS TÖRNBLOM
ledamot Moderata Ungdomsförbundets förbundsstyrelse
LÄS OCKSÅ: Våra elever är väl rustade för framtiden
