Organisationen Kvinna till Kvinna har visat hur Carl Bildt systematiskt utesluter kvinnor i sina tal, möten, pressutskick, bloggar och framträdanden. Han har konsekvent vägrat att kommentera sin underlåtenhet att agera för kvinnors rättigheter i enlighet med Sveriges internationella åtaganden och den egna regeringens utrikesdeklaration.
Samma systematiska uteslutande av kvinnors erfarenheter kan vi se i den mediala rapporteringen från frigörelsen från diktaturerna. Det sammanhang där kvinnor trots allt nämnts är när negativa aspekter av demokratiseringen diskuteras.
En återkommande rädsla har varit att muslimska brödraskapet ska få makt i Egypten och skapa en stat lik Iran vilket i förbifarten antas vara illa även för kvinnorna. Liknelsen ignorerar att protesterna är ett folkligt initiativ där kvinnor står med i främsta leden med krav på rättvisa, frihet, jämlikhet och riktig demokrati. Det är anti-intellektuellt att jämföra Egypten 2011 med en helt annan rörelse i Iran 1979 där synen på islam var väldigt olik den som företräds av Muslimska brödraskapet i Egypten. Men detta kan svenska debattörer ändå hävda dels för att de inte klarar av att se nyanser i det breda spektret av muslimska rörelser och dels för att de aldrig gjort sig besväret att prata med kvinnor i Tunisien, Egypten och Iran.
Den kände egyptiske människorättsaktivisten, feministen och tidigare presidentkandidaten Nawal El Saadawi har varit med varje dag i demonstrationerna där hon vittnar om hur kvinnor tar stor plats med krav på rättvisa, frihet, jämlikhet och demokrati. Detta i demonstrationer där män och kvinnor, religiösa och sekulära demonstrerar sida vid sida med krav på Mubaraks omedelbara avgång.
Även i Tunisien är det självklart att kvinnorna höjer sina röster då hundratals politiskt aktiva kvinnor, kvinnorättsaktivister, advokater och journalister har torterats och fängslats av Ben Alis regim.
Ledande feminister och kvinnorättsaktivister i Iran har tydligt tagit ställning och skrivit stöduttalanden för demonstranterna i Nordafrika. Det är samma feminister som stod i första leden i Teherans massiva demonstrationer. Samma feminister som blev världskända för kampanjen “En miljon underskrifter för ändring av diskriminerande lagar” som lyfte fram mäns och kvinnors lika rättigheter som ett allmänt krav i samhället och satte press på de lagstiftande församlingarna för att driva igenom kvinnors krav.
Kvinnor och feminister är drivande i demonstrationerna för demokrati i Egypten och Tunisien. Om svenska politiker och debattörer av olika maktstrategiska skäl föredrar att ha kvar de västvänliga diktaturerna framför demokratiska självständiga stater så bör de vara ärliga med det. Men kidnappa inte den globala kvinnorörelsen i antidemokratiska syften!
Om man värnar kvinnors rättigheter så är det dags att vi börjar lyssna på vad kvinnorörelsen själv vill i Nordafrika och Mellanöstern. Då ser vi att det är diktaturerna understödda av väst som är problemet och att uppresningen för demokrati och jämställdhet är framtiden.
SISSELA NORDLING BLANCO
styrelseledamot Feministiskt initiativ
JONAS GÖTHNER
styrelseledamot Feministiskt initiativ
GUDRUN SCHYMAN
talesperson Feministiskt initiativ
