Lyssna på Afrikas röst i klimatförhandlingarna

Under klimatmötet i Köpenhamn rapporterar medierna dagligen om förhandlingsspelet mellan de tre stora aktörerna – EU, USA och Kina. Afrika kommer att drabbas mycket hårt av klimatförändringen, men rösterna från denna världsdel hörs inte i medierna, och ännu mindre hörs den afrikanske bondens röst.

Därför kom det som en stor överraskning när 55 afrikanska länder under stor dramatik i början av november gemensamt krävde att alla klimatförhandlingar skulle upphöra tills de rika länderna kom med långtgående löften om att minska de egna utsläppen av växthusgaser.

Den afrikanska frustrationen i klimatförhandlingarna är lätt att förstå. FN:s klimatpanel förväntar att mellan 75 och 250 miljoner afrikaner år 2020 kommer att drabbas av vattenrelaterade problem till följd av klimatförändringarna. Lämpliga jordbruksarealer minskar, längden på vegetationsperioderna blir kortare och skördarna minskar. I vissa länder kan skördarna från regnvattnat jordbruk minska med upp till 50 procent till 2020, skriver FN. Samtidigt påverkas livsmedelstillgången i vissa länder negativt av minskad tillgång på fisk i stora sjöar till följd av stigande vattentemperaturer.

Bönder världen över kommer att drabbas av klimatförändringarna. Samtidigt har de en avgörande betydelse för att klara millenniemålen om att bekämpa fattigdom och hunger. Med rätt förutsättningar är jordbruket en viktig del av lösningen.

Med ökade kunskaper och resurser inom jordbruket kan den negativa utvecklingen som följer med klimatförändringen bromsas. Det är därför viktigt att jordbruket finns med i en ny klimatöverenskommelse och att behovet av att sätta in resurser för att klimatanpassa jordbruket erkänns.

I slutet av 2000-talet kommer dessutom höjningen av havsytans nivå att påverka lågt liggande kustområden med stora befolkningar. Kostnaden för anpassning till klimatförändringen i Afrika kan komma att uppgå till minst 5-10 procent av BNP, enligt FN.

Mot denna bakgrund är det naturligt att de afrikanska staterna kräver att den rika världen tar sitt ansvar och minskar sina utsläpp med hela 40 procent till 2020, baserat på 1990 års nivåer. Detta är långt över EU:s nuvarande förslag, men skuldfrågan är enkel: Det är den rika världens utsläpp som får katastrofala följder i den fattiga världen. Och de industrialiserade länderna har därför ett långt större ansvar för att minska utsläppen av växthusgaser.

Samtidigt har den rika världen ett ansvar för att stödja anpassning till klimatförändringarna i utvecklingsländer. Ett mer produktivt jordbruk som klarar att försörja mer än bönderna själva i ett varmare klimat är en av flera förutsättningar för att klara de millenniemål som FN har beslutat. En grundförutsättning för att klara jordbrukets utmaningar är att världens beslutsfattare talar med bönder och inte bara om dem, samt att resurser också riktas mot att utveckla bondeorganisationer.

En ny opinionsundersökning från Sifo visar att 93 procent av den svenska befolkningen tror att jordbrukare i Afrika drabbas av klimatförändringarna. Undersökningen visar också att hela 79 procent av svenskarna tycker att industriländerna finansiellt bör stödja jordbrukare i Afrika så att de kan anpassa sig till klimatförändringarna. Sifoundersökningen visar att medvetenheten om klimatförändringarnas konsekvenser är hög och att det finns ett stort stöd för en ökad finansiering.

EU:s förslag till finansiering av anpassningsåtgärder i utvecklingsländer räcker inte, medan Afrikanska unionens krav på industrialiserade länder om 67 miljarder dollar per år till klimatanpassning i Afrika är befogat. Det nya globala klimatavtalet måste säkerställa en ökad finansiering för klimatanpassning i utvecklingsländer.

Slutligen är det viktigt att klimatprojekt i utvecklingsländer, CDM-projekt för att minska utsläppen (Clean Development Mechanism), görs mer tillgängliga för jordbrukare i Afrika. Statistik visar att endast 36 CDM-projekt nu finns registrerade i Afrika av totalt 1 938 registrerade projekt på global nivå. Inkluderas även projekt som ännu inte registrerats, finns bara 116 av totalt 4 782 projekt i Afrika. Det är en alltför liten andel. Afrika måste till större del få vara med och ta del av den miljömässiga teknikutvecklingen. Dessutom bör jordbruket inkluderas och administrationen förenklas.

I egenskap av ordförande i EU måste Fredrik Reinfeldt säkerställa att EU lyssnar på Afrikas röst i de pågående klimatförhandlingarna.

NGOLIA KIMANZU

biståndschef, Kooperation Utan Gränser

HENRIK BRUNDIN

Sverigechef, Vi-skogen

ELISABETH GAUFFIN

vice ordförande, Lantbrukarnas Riksförbund samt vice ordförande, International Federation of Agricultural Producers (IFAP)