Årets kristdemokratiska riksting har föregåtts av en mängd uttalanden kring partiets abortsyn. Kristdemokraterna har anklagats för att ha gått ifrån sin radikala linje för att motverka aborter och Göran Hägglund har anklagats för att vilja få till en slags ”abortturism” bara för att de kvinnor som redan befinner sig i Sverige, genom arbete eller studier, ska ha samma rätt till abort som svenska kvinnor.

Jag vill slå fast det som parti- ledaren uttalade i debatten under rikstinget: De personer som drivit dessa åsikter har inte haft partiets bästa för ögonen. Därför hoppas jag nu att debatten internt går vidare så att dessa fundamentalister lyfts ut ur partiet och att nya inte heller tillåts växa in i det, genom det alltmer konservativa ungdomsförbundet!

Vi är många som levt och andats kristdemokrati under åren och som gladdes när det senaste principprogrammet togs fram med tydliga spelregler utifrån den kristdemokratiska ideologin. Tyvärr har de mera högljudda fundamentalistiska krafterna – trots deras litenhet till både antal och argument – hörts alltmer och skrämt både nytillkomna medlemmar och allmänna väljare. Många har undrat över den sammanblandning av religion och politik som en del debattörer stått för.

Det känns särskilt viktigt att på- peka, att detta med att skilja reli- gion och politik åt är en specifik kristen idé – det existerar inte i andra religioner. Det som är gemensamt intressant för de två områdena är att få en samsyn på den enskilda individen och den etik som ska råda.

Att det ”gemensamma bästa” ska vara det som vägleder i poli- tiska beslut. Om man därmed inte förstår kärnan i kristdemo- kratin, med skillnaden mellan religion och politik, ska man inte ha några politiska uppdrag för partiet, det är min bestämda uppfattning.

Personalismen talar om att varje person är en odelbar individ, till sin natur förnuftig, utrustad med en fri vilja och ansvarig för sina handlingar! Därför är det för mig otänkbart att man som kristdemokrat företräder lag och rätt genom att endast vilja införa förbud och begränsningar.

Det kan gälla i abortfrågan, men lika gärna vanliga frågor som att ta ställning till friskolor, att försvara en mångfald av alternativ inom barnomsorgen eller att ta strid för en god ekonomisk hushållning av de offentliga medlen så att det blir till medborgarnas bästa – inte kommunens, landstingets eller statens.

Subsidiaritetsprincipen är ett begrepp som förknippats med Kristdemokraterna, men som verkar ha försvunnit i somliga debattörers medvetande. Den syftar till att uppgifter ska lösas på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå; ofta av den enskilde, familjen eller lokalt.

Det kan vara på sin plats att upplysa vissa kvarvarande fundamentalister i partiet, att är man inte beredd att verka ens för rätten för kvinnan att själv få fatta det av- görande beslutet om en abort, något som verkligen ligger på den lägsat nivån – då bör man fundera över sin egen politiska framtid. Den kan inte ligga i kristdemokraterna i alla fall.